- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
257

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKES TILLBAKAGÅNG OCH ENGLANDS UPPSTIGANDE TILL MAKT. 257

och Verden till kurfurstendömet Hannover, och Sveriges frånträdande från sin
stormaktsställning beseglades genom freden med Ryssland i Nystad 1721. Det nya
eng-elsk-hannoverska furstehuset intog en glänsande ställning, och Britannien hade på
billigast möjliga satt lyft sig till en världsmakt. Hvad de inre förhållandena
beträffar, fick man nu åter skåda ett »långt parlament» — från 1715 till 1723. De
härskande whigs förlängde nämligen sina egna och framtida underhusledamöters
mandat från tre till sju ar; reformen var hälsosam för staten, enär den möjliggjorde ett
lugnare tempo i de allmänna ärendenas behandling. Med konungen hade följt
utländska gunstlingar af båda könen, hvilka ville komma i besittning af ämbeten, gods
och rikedomar på ön och gjorde lifvet surt för ministrarne. Tvisterna med dem
tillika med Georgs welfiska familjepolitik sprängde i april 1717 whigministären och
förde Townshend och Walpole öfver i oppositionens led, tills den sistnämnde 1721
öfvertog ledningen,
hvilken han sedan behöll i
mer an 20 ar.

England och Holland
grepos 1719 och 1720 af
samma svindel, som i
Frankrike betecknas med
namnet Law. Äfven de
högre samhällskretsarne
hemföllo åt vinstbegär och
börsspel. I England
främjades svindeln af
parlamentets åtgärder, hvaremot
i Holland aktiebolagen helt
och hållet framträdde som
enskilda företag. I England
fanns redan 1711 ett
Sö-derhafskompani; dess
papper stego från 100 till 1,000.
Liksom i Frankrike
uppstod ett feberaktigt bolags-

jobberi; det var
»såpbubb-lornas» (bubbles) tid.
Slutligen uppträdde
Söderhafs-kompaniet mot svindeln,
men uppväckte därigenom
misstro och panik, hvarför
dess papper åter sjönko
till 130. Tusentals
människor blefvo ruinerade,
öfverallt härskade nöd och
förtviflan.

I nu nämnda händelser
hade visserligen ock
Robert Walpole del, men han
hade bevarat sin
kallblodighet och en statsmans
hållning. Som förste
skatt-kammarlord erhöll han
hela ledningen af
finanserna. Han började med
att förbättra landets kredit
genom uppgörelser med fordringsegarne och uppställde för Englands ekonomi dessa
regler: Britanniens storhet beror hufvudsakligen på handeln; på detta område
kommer man längst genom att utföra industrivaror, införa råämnen och drifva upp
Skeppsbyggeriet med användande af virke från egna, amerikanska kolonier.
Parlamentet delade dessa åsikter och afskaffade tullen på en mängd varor.
Handelsintressenas öfvervikt inom den engelska politiken och i sammanhang härmed det
engelska kolonialväldets uppväxande till en världsmakt — detta ar hvad Walpole har
gifvit uppslag till, och att hänsynslöst fullfölja detta verk ar hvad han sedan egnade
sitt lif åt. Allt politiskt och kyrkligt gräl, som hittills verkat splittrande, sökte han
begrafva genom att rikta allas uppmärksamhet på det enda målet, att göra nationen
rik och mäktig, och genom att söka skapa en verklig nationalanda. Hvad som
möjliggjorde allt detta var den betydande förändring, som egt rum med afseende på den
härskande klassen och alltjämt fortgick: den gamla jordadeln hade öfverflyglais af
en ny penningadel, hvilken under whigpartiets fana tagit makten i besittning. Motsatsen
mellan whigs och tories sammanföll nu med motsatsen mellan siad och land, mellan
kapital och jordegendom, mellan industri och handel å ena sidan, åkerbruk å den
andra. För att kunna genomföra sitt system främjade Walpole den härskande
korruptionen. Oppositionen, framför allt pressen, bragtes till tystnad enligt den åskådning,
som var parlamentets, det vill; på samma gång saga det härskande partiets: »lagen
ar jag». I den ogenomträngliga hemlighetsslöja, som det onda samvetet älskar, höljde
parlamentet sina handlingar och sina ord. Just hvad som skapade nationens rikedom,
storhet och makt bidrog till att fördärfva parlamentets moral och betaga den enskilde
förmågan att erkänna någon annan rätt an klass- eller statsintressets.

Sir Robert Walpole,
grefve af Oxford.

Kopparstick af Simon efter
en målning af Kneller.

Världshistoria V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free