- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
258

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.

Sitt fulaste skuldkonto hade nog England i sin grannö Irland. En stor del af
dess jord hade tagits från de katolska infödingarne och kommit i invandrande
bri-ters händer. Förgäfves hade Irländarne gripit till vapen. Folket var utarmadt, för
det stora flertalet återstod intet annat an arrendatorns, daglönarens eller tiggarens
lott. Men icke nog därmed. Sedan först de engelska landtadelsmännens afundsjuka
förbjudit utförseln af irländsk boskap, kräfde nu penningadeln, att den olyckliga ön
skulle uteslutas från handeln på kolonierna och att den irländska ylleindustrien
skulle tillintetgöras. Härigenom blef hungersnöden på Irland permanent. Till det
ekonomiska träldomstillståndet sällade sig snart också förföljelsen mot katolikerna.
Dessa blefvo uteslutna från alla ämbeten och förmenades att ega jord. Meningen
var, att Irländarne skulle sjunka ned till en hjord af slafvar med slafviskt sinnelag,
för att det engelska mindretalet skulle få fria händer att härska efter sitt
godtfinnande. Det irländska
hemliga rådet och det irländska
underhuset arbetade för
uppnåendet af dessa syften.

Till sist kom känslan
af det onaturliga häri till
utbrott. På grund af ett
myntpatent, som beviljades
en stor järnverksegare,
uppstod en storm inom
regering, parlament och press
i Dublin, och
whigmini-stären fann sig verkligen
häraf föranlåten att
annullera sin åtgärd. Händelsen
erhöll en viss vikt därför,
att en skriftställare af allra
första rang trädde i
förgrunden; det var Jonathan
Swift, som gjorde sig till

folktribun för sin irländska
hemö under dess kamp för
sin rätt. Året 1720 trädde
han för första gången upp
mot våldsåtgärderna, och
i ständigt nya
framställningar skildrade han
sedan massornas elände.Men
under striden växte hans
hat, förbittring och
människoförakt, och hans rika
ande omtöcknades
småningom af vansinne (f 19
oktober 1745).

Ett annat land, som
var förföljdt af olyckor,
var Spanien. Efter
Albe-ronis fall blef det ett
paradis för utländska
äfventyrare, en härd för ständiga
ränker och sammansvärjningar mot Europas fred, och härigenom kom det blott att
åter förslösa sina krafter utan att synnerligen lyckas skada England, det stora
världshandelshuset. Sedan landet styrts af en italienare, kom det i händerna på en
holländare, Jan Willem Ripperda, som slutligen förvärfvade hertiglig värdighet.

Efter Filips af Orleans död hade hertigen af Bourbon-Condé blifvit förste minister
i Frankrike. Den unge konungen hade redan 1722 — innan han blifvit myndig —
blifvit krönt men var sa svag till hälsan, att man i februari 1724 fruktade det värsta.
I förväntan på hans död undertecknade Filip V en urkund, i hvilken han till
förmån för sin äldste son afsade sig tronen, och den 15 januari öfvertog också
infan-ten Ludvig regeringen. Det gällde att göra Spaniens hittillsvarande konung ledig att
bestiga den franska tronen. Men Ludvig XV blef vid lif, och i stället dog den unge
spanske konung Ludvig I. Då återtogo Filip V och hans gemål regeringen, och
häraf begagnade sig Ripperda för att svinga sig upp i sadeln genom att åstadkomma
ett fullständigt omslag i Spaniens politik. Han utverkade åt sig fullmakt att med
kejsaren, som alltjämt var Spaniens fiende, ingå ett fredsfördrag, som skulle beseglas
genom infanterna Carlos’ och Filips förmälning med ärkehertiginnorna Maria
Teresia och Maria Anna. Innan han reste till Wien, gjorde han utkast till en
storartad plan till den spanska monarkiens pånyttfödelse. Dess kärnpunkt var att rycka
handelsväldet från England och lägga det i Spaniens händer. Först och främst
skulle man göra slut på engelsmännens smuggleri i Västindien och deras
vinstgifvande handel med negrer, vidare skulle man blåsa nytt lif i Spaniens handel och
fiske, till och med i de fjärrbelägna Filippinerna. I Ferrol skulle skeppsvarf, arsenal och
sjöfästning anläggas och sålunda en station skapas för eskadrar, som skulle kryssa
på hafven. Importen af utländska fabrikat borde, menade Ripperda, förbjudas, i

Kardinal Hercule de Fleury.
Kopparstick af Pierre Drevet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:08:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free