- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
259

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKES TILLBAKAGÅNG OCH ENGLANDS UPPSTIGANDE TILL MAKT.

259

Vy af klipporna vid Gibraltar.

Kopparstick af J. Pye efter en målning af A. Pynacker.

samma man som man lärde sig förfärdiga dylika i Spanien. För att erhålla ett fast
underlag för sina planer föreslog han upprättandet af en bank i Madrid. Planens
öde berodde emellertid helt och hållet af hur Ripperda skulle lyckas i Wien. Här
kom honom väl till pass en händelse, som inträffade i Frankrike. Hertigen af
Bour-bon-Condé önskade liksom konung Filip se Ludvig XV förmäld. Till drottning af
Frankrike var bestämd en infantinna af Spanien, men då hon ej var mer an sex ar,
sändes hon tillbaka till Madrid från Paris, där hon uppfostrades, och i stället blef
Maria Leszczynska, dotter till Polens förre konung, utsedd till Ludvig XV:s gemål.
Vid spanska hofvet var man utom sig öfver denna skymf. Man ville vinna England
men blef här tillbakavisad, och då erhöll Ripperda befallning att till hvad pris som
helst afsluta ett förbund med kejsaren.
På detta sätt tillkom det spansk-österrikiska fördraget den 30 april 1725, hvilket
snart bragte hela Europa i oro. Genom detta bekräftades den enskilda freden
mellan Habsburg och Spanien liksom don Carlos’ rätt till Parma, Piacenza och Toskana.
Kejsaren garanterade den bourbonska tronföljdsordningen i Spanien, och detta lands
konung garanterade å sin sida den nya österrikiska familjelagen, den »pragmatiska
sanktionen», som ännu icke var erkänd af någon utländsk makt. Fredsslutet
åtföljdes af en handelstraktat och ett hemligt förbund, genom hvilket de bägge
makterna tillförsäkrade hvarandra bistånd i fall af fientligt angrepp, medan kejsaren
lofvade sina goda tjenster till återförvärfvande af Gibraltar och Menorca och väl också
understöd åt den jakobitiske pretendenten.
Spanien gjorde nu en framställning om Gibraltars omedelbara återställande, men
erhöll ett kyligt afslag. Från engelskt håll var man samtidigt gramse på kejsaren,
som i Ostende upprättat ett indiskt handelskompani. Nu sökte och erhöll England
ett stöd i Frankrike. Sa uppstod den hannoverska alliansen 3 september 1725.
Holland slöt sig till denna, likaledes ett par tyska småstater och — längre fram —
Danmark och Sverige. Preussen ingick i samma allians, men öfvergick snart på
kejsarens sida, och det wienska förbundet biträddes också af Ryssland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:08:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free