Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSENS FÖRSTA KONUNGAR.
265
Konung Fredrik I af Preussen.
Kopparstick af J. G. Wolffgang. Målning af Wenzel.
Drottning Sofia Charlotta af Preussen.
Kopparstick af J. G. Wolffgang. Målning af Ramoudon.
höll fram för sina efterkommande och hvarmed han ville säga: en titel har jag
skänkt eder, gören eder den värdiga; jag har lagt grundvalen till eder storhet, eder
tillhör det att fullborda verket.» Framgången vanns jämförelsevis raskt och för godt
köp. Hur högt var ej det pris, som huset Hannover hade måst betala kejsaren för den
nya kurfurstehatten: kurfursten hade offrat 500,000 thaler kontant, hade lofvat att
ständigt ställa till kejsarens förfogande 2,000 man, tillåtit romersk-katolsk
guds-tjensts utöfvande i alla viktigare braunschweig-luneburgska städer och lemnat från
sig »den ädlaste klenod en kurfurste har» och utan hvilken man ej kunde vara
riktig kurfurste, d. v. s. rätten att fritt gifva sin röst vid kejsarval; han hade nämligen
afgifvit den förbindelsen, att vid hvarje kejsarval Hannovers rost skulle gifvas åt en
prins af huset Österrike. Och dock gällde det där blott en kurfurstehatt, men här,
där det gällde en konungakrona, hade kurfurst Fredrik, från första början förklarat, att
han i kyrkliga ting ej skulle göra något medgifvande som i någon mån kunde oroa
hans samvete. De kejserliga ministrarne, hade ursprungligen framställt ett förslag
om upprättande af ett jesuitkollegium i Berlin, men detta måste de låta falla; sa mycket
mer hårdnackadt fasthölle de krafvet på tillåtelse, att ett hus skulle få förvärfvas, där
katolsk gudstjenst skulle hållas för den kejserliga legationen i Berlin och där mässan
skulle få läsas äfven i beskickningens frånvaro. »Men af allt detta inrymdes ej det
minsta, ej heller blef i öfrigt något utlofvadt eller beviljadt, som kunde lända den
evangeliska religionen till nackdel och den katolska till gagn.»
Det var alltså en hela rikets sak, ej blott en hofangelägenhet, som det var fråga
om, ja det gällde ett testamente af den store kurfursten själf. Ty denne hade
under hela sin ärorika regering med stor omsorg sträfvat efter att »i hvad som rör
ceremonierna något sa när uppnå likställighet med konungar», och han hade ålagt
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
