Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
sådan raskhet, att ögat hade svart att följa dem, en preussisk bataljon blef ett
vandrande batteri, den skyndsamhet, hvarmed laddningen försiggick, alstrade en eld,
som oaflåtligt underhölls och blef rent helvetisk genom sin styrka, och då dess
snabbhet var tre gånger sa stor som andra truppers, fingo preussarne en
öfverlägsenhet öfver andra som tre mot en.» Ur en senare uppsats af konungens hand
om »Militären under konung Fredrik Wilhelm I»
låna vi ytterligare denna anmärkning: »Fursten
af Anhalt uppfann järnladdstocken och utfann
medel, hvarigenom soldaterna lärde sig skjuta
med otrolig snabbhet. Sedan 1733 laddade första
ledet med bajonetten fäst vid gevärets spets.»
Detta var den potsdamska vaktparadens och
dess »langa karlars» blomstringstid. »Inemot 1730»,
säger konungen, »nådde den rasande vunnen för
långa karlar en sådan höjd, att eftervärlden
knappast skulle tro därpå. Genomsnittspriset för en
karl om 5 fot 5 tum, rhenskt matt1, var 700 thaler,
en karl om 6 fot kostade 1,000 thaler, och om han
var ändå längre, sprang priset upp ojämförligt högre.
I flere regementen fanns ingen karl, som var
mindre an 5 fot 8 tum; armeens minsta karl var
5 fot 6 tum, godt mått. Inför en längd af mer
an 6 fot förlorade konungen bokstafligen
jämvikten, hur noga han eljest var, då det gällde
penningar. Konung Fredrik berättade för markis
Lucchesini, att for en rekryt om 6 fot 8 å 10
tum hans fader gifvit 3,000, 4,000 ja 6,000 thaler;
en utomordentligt stor engelsman, som dock hade
ful figur, gaf han 10,000 thaler; i genomsnitt utgaf
han årligen 60,000 thaler för rekryter.»
Värfningarne åtföljdes af olägenheter,som gjorde
hela systemet ohållbart. De upphörde, sedan ar
1733 i stället för värfningarnes oregelbundenhet
trädde ordnad rekrytering på grundval af den nya
förordningen om utskrifningsområden. »Ar 1733»,
säger konung Fredrik, »indelade konungen alla
provinserna i kantoner (utskrifningsområden); dessa
kantoner tilldelades regementena, hvilka där i
fredstid årligen uttogo 30 man, i krigstider ända till
100. Härigenom gjordes arméen odödlig, enär de
nu erhållit en säker fond, från hvilken den sedan
oafbrutet förnyat sig.»
Genom två kungliga »Förordningar om
enrol-leringen» af den l och 18 maj 1733 upphäfdes
den hittills öfliga värfningen och fördelades
samtliga i landet förefintliga eldstäder distriktsvis på
regementena, sa att på ett infanteriregemente
kommo 5,000, på ett kavalleriregemente 1,800. Rege-
mentsdistrikten indelades i sin ordning kompanivis i 10 lika stora områden. Den
15 september 1733 utkom det i enlighet härmed utfärdade kantonsreglementet i tryck.
Enligt detta »voro alla landets invånare födda till vapentjenst och enhvar förpliktad
(»obligat») till det regemente, i hvars kantonsdistrikt han var född. Fritagna från
kantonsplikt voro söner till adelsmän och söner till borgerliga föräldrar, hvilka kunde
visa sig hafva en inkomst af 6—10,000 thaler. Intet regemente skulle få företaga
rekrytering inom ett annat regementes distrikt eller kanton. Artilleriets manskap
Norrmannen Jonas Henrichson,
en af de »långa grenadiärerna».
1 En rhensk fot = 31,385 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
