Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
sig.» For att gifva generaldirektoriet
»mera lustre, auktoritet och eftertryck»
utnämnde han sig själf till president;
vicepresidenter voro fem ledande
ministrar och medlemmar 14 geheimeråd,
hvilkas uppgifter noga angifvas i den
arbetsordning, som utfärdades.
De kompetensvillkor, han ställde
för utnämning till medlem i
generaldirektoriet, voro i instruktionen för
detsamma formulerade sa: »De skola
vara de skickligaste män, som man
kan finna, tillhöra den reformerta eller
lutherska religionen, vara trogna och
redliga, hafva klara hufvud, förstå
och hafva sysslat med ekonomiska
angelägenheter, besitta goda
informationer i kommercierna och
manufakturerna och andra dithörande ämnen,
därtill ock skickliga att föra pennan,
men framför allt vara våra infödda
undersåtar — kort sagdt personer,
som äro kapabla att användas till allt
hvad man vill begagna dem till.»
När det gällde tillsätta lediga poster i
en provins, finge blott sådana
personer komma i fråga, som ej voro födda
i provinsen. I alla lägre befattningar
ville konungen blott använda
invalider; förslag skulle uppgöras af
generaladjutanten. Kommissariatspresidenterna i provinserna skulle flitigt besöka
städerna och lära känna dessa lika
noga som en kapten sitt kompani.
För att inskärpa den allmänna
accisplikten, från hvilken ingen i
landet skulle vara fritagen, förordnar
konungen: »Och på det att allt
underslef skall dess mera förebyggas, vilja vi själfva tillika med vårt kungliga hus betala
accis, och skall särdeles skarpt därpå aktgifvas, att sig ingen vidare må understa
söka komma från accisen under den pretext, att den ena eller andra saken skulle
höra till oss eller vårt kungliga hus.»
De åtgärder, som konungen vidtog för industriens främjande, bära lika mycket
vittne om hans sakkunskap som om hans kärnsunda omdöme. Men hela det
fattigdomselände, som han ännu hade att bekämpa i Preussens städer, träder oss till
mötes i de afdelningar af instruktionen, där det inskärpes, att alla »öde platser» i
städerna skola bebyggas, att »alla hus skola täckas med tegel och städerna förses
med staket, på det att genom detta sistnämnda allt underslef med erläggande af
accisen dess lättare skall förebyggas.»
Af den nya förvaltningen hoppades konungen, att den skulle bidraga till landets
uppblomstring utefter hela linien, »men de arma juristerna, de stackars satarne
blifva efter denna nya förvaltnings införande lika onyttiga som det femte hjulet
under vagnen.» I sista delen af konungens framställning stå de tänkvärda
program-artade ord, med hvilka vi sluta: »Vi vilja alldeles ej veta af smicker, utan man måste
alltid säga oss rena sanningen och med ingenting för oss sticka under stol eller gå oss
under ögonen med osanningar. Vi äro dock herre och konung och kunna göra
hvad vi vilja.»
Konung Fredrik Wilhelm I:s af Preussen edikt
mot advokaternas öfverdrifna processande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
