- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
278

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De la Joiie mu., Huquier se.

Slaget vid Mollwitz var utkämpadt, i konung Fredriks lager rådde brådska, sändebud
kommo, kurirer affärdades, och redan af detta framgick, att Fredrik på en natt
upphört att vara en skuggkonung och blifvit en af denna världens store. En af
dem, som anländt, var den franske marskalken Belle-Isle. Han kom från Versailles,
från ett hof, där allt hvad manligt hette hade förnedrats, förvridits till en vrångbild
däraf genom ovärdigt kvinnoregemente. Då denne marskalk, själf en af hofmännens
skara, befann sig i de martialiska grenadiärernas läger, hvilka den 10 april 1741
hade förvandlat det redan af rytteriet förlorade slaget till en glänsande seger, kände
han sig till mods ungefär såsom en grek från Kroton eller Sybaris, om denne en vacker
dag hade vaknat midt i ett spartanskt läger. Den värld, som mötte honom här,
syntes honom ny och egenartad. Af hvad han såg kring sig var det ena
underbarare an det andra, men det mest underbara tycktes honom den unge konungen
själf. Han hade tänkt sig honom sådan, som hela världen trodde honom vara.
Sedan barnaåren var Fredrik af Preussen ett föremål för uppmärksamhet vid alla
hof. Hans personliga öden hade tidigt blifvit ett stycke europeisk politik, ett moment
i tvisten mellan hofvet i London och hofvet i Wien om inflytandet öfver det
preussiska hofvet. Sonen hade blifvit oense med sin fader. Konflikten mellan far och
son hade tidigt antagit en nästan tragisk karaktär. Hvaraf kom det, hvari hade det
sin grund? Fadern var soldat till lif och själ och kärntysk i sitt allra innersta.
Sonen var intetdera, ingen soldat, utan en estet med fransjk bildning, musiker,
diktare, filosof — allt möjligt, som fadern ej önskade, ja föraktade. Sålunda kunde
grefve Seckendorff, kejsarens sändebud, ar 1731 rapportera till prins Eugen:
Kronprinsen berömmer sig af att han blifvit en stor poet, att häri på två timmar kan
göra 100 vers, att han ar musiker, moralist, fysiker, mekaniker^. Han kommer icke
att blifva någon general, ej ens en krigare; för ingen enskildhet af sina göromål
känner han något intresse. För att göra sitt folk lyckligt kommer han att välja
dugliga ministrar och låta dem styra. — På samma sätt hade säkerligen också
marskalk Belle-Isle målat för sig konungens bild, innan han lärde känna honom,

3.
^yCronprins
fredrik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free