Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
en helig fruktan och veneration for Gud, ty detta ar enda medlet, hvarigenom en
från mänskliga lagar och straff fritagen suverän makt hålles inom det tillbörligas
gränser.» — »Öfverhofmästaren liksom underguvernören måste låta sitt enda
ögonmärke vara att på allt sätt söka bortarbeta all uppblåst stolthet och högfärd, som
eljest lätt insmyger sig, och till den ändan vidtaga alla upptänkliga åtgärder;
däremot hafva de att hålla honom till menage, sparsamhet och ödmjukhet, att han blifver
en god hushållare och småningom lär sig att bekväma sig därtill. Då äfven ingenting
ar skadligare an smicker, sa hafven I att, vid min högsta onåd, förbjuda sådant alla,
som komma till min son, och i förväg avertera dem därom, liksom, om sådant sker
af någon, angifva det.» — »Hvad det latinska språket anbelangar, sa skall min son ej
få lära det, och jag vill ej heller, att någon talar med mig därom, utan de skola
blott se till att han såväl i fransyskan som i tyskan vänjer sig vid ett elegant och
kort skrifsätt. Räknekonst, matematik, artilleri och ekonomi skall han inhemta
fundamentalt. Gamla historien må honom blott ytligt, däremot skall honom våra
tiders och de senaste 150 årens på det allra nogaste bibringas. Jus naturale och
gentium eller folkrätt liksom geografi och hvad i hvarje land ar remarkabelt skall
han ock fullkomligt sitta inne med, men framför allt skall hans hus’ historia
sorgfälligt bibringas min son, för hvilket ändamål bibliotek och arkiv skola stå dem
öppna, ty ett domesticum exemplum har alltid större kraft an ett utländskt.» Idel
kätterier ur dåtida pedagogisk synpunkt, men för kronprinsens framtid blefvo de
utomordentligt värdefulla.
Till sitt sjätte lefnadsår uppfostrades Fredrik — liksom hans fader Fredrik Wilhelm
på sin tid — af änkeöfverstinnan von Rocoulle, en dam af en utomordentligt utpräglad
karaktär. Sedan fick han till hofmästare en landsman till henne vid namn Duhan
de Jandun, en ung lärd, som på grund af sin tapperhet vunnit konungens välvilja;
vid 30 års ålder hade han som frivillig deltagit i fälttåget i Pommern och hade i
en löpgraf utanför Stralsund blifvit föreställd för konungen. Redan ar 1718 skref en
herr von Loén om kronprinsen: »Kronprinsen visar redan vid mycket unga ar en
ovanlig skicklighet, ja tyckes vara något utomordentligt. Han ar en synnerligen
munter och liflig prins. Han ar mycket fin och begåfvad, ar på samma gång fryntlig
och har ett mycket godt hjärta, sa att man kan vänta allt af honom, och allt, som
man förelägger honom, lär han sig med största lätthet.» Den ifver, hvarmed han
exercerade sitt kadettkompani och sökte skaffa sig långa rekryter, liksom hans
smak för alla slags kroppsöfningar, såsom ridt, jakt, fäktning och målskjutning,
ingåfvo de basta förhoppningar. Men under sitt elfte och tolfte ar undergick han
en fullständig förändring, och konungen varseblef det med stort missnöje. I mars
1724 deltogo konungen och kronprinsen i en döpelsefest hos general von Grumbkow. Här
vände sig Fredrik Wilhelm till prinsen med dessa ord: »Jag skulle gärna vilja veta,
hvad som försiggår inom detta lilla hufvud; jag vet, att han ej tänker liksom jag
och att det finnes personer, som bibringa honom andra föreställningar och förleda
honom att klandra allt; men det ar några skurkar.» Han upprepade detta och
fortfor sedan: »Fritz, tänk på hvad jag säger dig! Se till, att du alltid har en bra
och stor armé; du kan ej hafva någon bättre vän, och du kan ej hålla dig uppe utan
en sådan. Våra grannar önska ingenting högre an att kasta oss öfver ända. Jag
känner deras afsikter, och du skall nog också lära känna dem. Tro mig, tänk inte
på fåfänglighet, utan håll dig till det reela! — Håll alltid på en stark här och på
penningar; på dem bero en furstes ära och säkerhet.» Dessa ord beledsagade
konungen med små klappar på prinsens kind, men klapparne blefvo allt kraftigare
och blefvo till sist bra lika örfilar.
Den omständigheten, att prinsens militära intressen synbarligen slappades, härledde
konungen med full rätt däraf, att Fredrik ej längre fullt sa säkert trodde på
nödvändigheten af att hålla en stark och slagfärdig armé. Men detta hängde på det
närmaste tillsamman med den brinnande håg för läsning i allmänhet, som kommit
öfver gossen, och framför allt på inflytandet af en särskild bok, Fénelons berömda
uppfostringsroman »Telemaks äfventyr.»
Af ett reglemente för kronprinsens studier framgår, att prinsen hvarje
söckendag på morgonen två timmar läser historia och att på eftermiddagen kartan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
