Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
Men hur har det varit möjligt, att ett giftermålsförslag, som alldeles icke egt rum,
har gällt som ett faktum och som sådant offentligt diskuterats? Därför att konungen
med största säkerhet väntade, att Hotham från Englands sida skulle framställa ett
af de bägge förslagen, och detta önskade han också af hela sitt hjärta och var besluten
att af alla krafter befordra det.
Ju mer man med urkunderna i hand intränger i den engelska politikens detaljer,
dess klarare framgår det sakförhållande, att det engelska hofvet i denna sak förfarit
på ett genomgående ohederligt sätt, att det ej velat vare sig ett eller två giftermål,
att hela äktenskapssaken ej var något annat an ett groft spegelfäkteri, att det genom
en fullkomlig skenförhandling, hvars angifna ändamål ej kunde och ej borde
lyckas, helt enkelt hade till syfte att skilja det preussiska hofvet från kejsaren, att
få den preussiska residenten i London, Reichenbach, återkallad, att i Berlin få den
preussiske ministern von Grumbkow afskedad och genom dessa bägge åtgärder bryta
det kejserliga sändebudet Seckendorffs inflytande och sa få konung Fredrik Wilhelm att
gå i den engelska politikens kölvatten. Redan i början af underhandlingskomedien
tyckes Knyphausen, som låg i händerna på engelsmännen, hafva kommit fram med
den tanken att placera kronprins Fredrik som engelsk ståthållare i Hannover.
Den 5 maj 1730 skedde ändtligen hvad man länge väntat. I högtidlig audiens
i Potsdam gjorde Hotham för konungen och hans ministrar framställning om en
förbindelse mellan de bägge hofven genom afslutande af ett dubbeläktenskap i
sammanhang med ståthållareskapet i Hannover samt genom återkallande från London
af den preussiske residenten Reichenbach, hvilken genom det sätt, hvarpå han
affattade sina rapporter, skulle hafva närt fiendskapen mellan de två hofven i enlighet
med de anvisningar, som han erhållit från minister von Grumbkow, som var köpt
af kejsaren. Konungen hade ej lätt att hora Hothams tal till slutet, men han
återfick snart fattningen, och det svar, han gaf, visade hans beslut att förblifva lika orubblig,
som han varit. Om hans äldsta dotter finge prinsen af Wales till gemål, sa skulle
äfven han betrakta det som en lycka. Hvad åter angick hans äldste son, sa vore
denne alltjämt för ung för att förmäla sig, och vid denna mening förblefve han;
med afseende på Reichenbachs »omanerliga uppförande» hade han sig ingenting
bekant, men han hade utan hänsyn härtill redan beslutat att i hans ställe sända
till England en man af högre rang. Angående den anklagelse, som riktats mot
Grumbkow, måste han, innan han yttrade sig därom, rådgöra med Borcke och
Thule-meyer, hvarpå Hotham »bestört» frågade, »om han icke skulle rådfråga Knyphausen
också». Konungen svarade, att sa snart han följande dag återvändt till staden,
skulle han göra hvad han aktade nödigt.
Det afgörande ordet var uttaladt, men det rörde ej äktenskapet utan det politiska
allianssystemet. Hufvudsyftet var att störta Grumbkow, den man, som stod högt
i kejsarens förtroende, och detta skulle ske genom att uppsnappa och öppna hans
brefväxling med Reichenbach, och i samma ögonblick som denna intrig misslyckades,
försvinner hela luftbilden af dubbelbröllopet och kronprinsens tanke på att komma
bort — något hvarom Hotham hade just sa mycken kännedom, att han skulle blifva
på det djupaste gripen af hans öde. »Jag tror mig ej taga miste», säger han, »om
jag tror, att denne unge prins en dag skall spela en betydande roll, och hans goda
egenskaper och hans vinnande väsen berättiga till den förmodan, att det skulle
blifva ett mycket lyckligt äktenskap.»
Underhandlingarne togo ett plötsligt slut. Hotham, som redan den 16 juni hade
begärt blifva återkallad, öfverlemnade den 9 juli på direkt uppfordran af sin konung
ett nyss förut uppfångadt egenhändigt bref från Grumbkow till Reichenbach. Men i
rättmätig vrede öfver denna oupphörliga, lömska brefplundring kastade konungen
det oläst på golfvet med orden: »jag ar trött på detta», hvarpå han vände sig om,
gick ut och slog dörren igen efter sig.
Med detta slutnummer i Hotham-episoden förknippade sig kronprinsens plan att
fly. Han tänkte sätta den i verket i sammanhang med resan till det sachsiska
lägret i Miihlberg och därifrån till Ansbach. Inför den polske konungens officerare blef
kronprinsen af sin fa<Jer misshandlad med prygel och knytnäfsslag och kallad ärelös.
Då beslöt Fredrik fly till grefve Rothenburgs gods i Frankrike och därifrån öfver Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
