Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK DEN STORE OCH MARIA TERESIA.
295
Högskotte. Kroat. Salmsk grenadiär.
Soldattyper från sjuåriga krigets tid. Raderingar af Daniel Berger.
för andra gången, och nu först, sedan de sista regementena satt sig i marsch, erhöll
Botta till sin förfäran del af de förslag, som konungen genom grefve Gotter tänkte
framställa i Wien: Preussen tager Schlesien och ar beredt till alla tjenster som
bundsförvant och vän, om drottningen godvilligt afstår landskapet. — »Ers majestät»,
utropade Botta, »Ni tillintetgör huset Österrike, och Ni störtar eder själf ned i
afgrunden.» Konungen svarade: »Det kommer blott an på drottningen att antaga de
anbud, som jag gör henne.» Botta kom fram med sa många invändningar han
förmådde, men konungen afbröt honom, gjorde en bugning ock lät honom stå. Den
14 december afreste Fredrik till hären, den 16 öfverskred han gränsen och skref
till Podewils: »Mitt hjärta spår mig fullständig framgång, och en viss instinkt, hvars
ursprung jag ej känner, lofvar mig lycka och seger.» De preussiska
grenadi-ärerna, som inryckte i Schlesien, kände sig till mods, som om de förnumme den
djupa lättnadens suck, hvarmed de protestantiska invånarne sågo sina protestantiska
befriare komma just i det ögonblick, då de tvärtom fruktade nya åtgärder mot
»kättarne». Att preussarne betalade kontant allt hvad de behöfde och på marsch
liksom i kvarter iakttogo ett i sedligt afseende mönstergillt beteende fullständigade
intrycket af att här försiggick hvad som helst utom ett inbrott af en fiende.
Den fullkomligt öfverraskande hållning, som staden Breslau iakttog, blef det
afgörande momentet — sedan gjordes ej ett försök till väpnadt motstånd mot preussarne.
Knappt hade den högsta österrikiska myndigheten gjort en första antydan till staden
Breslaus råd om nödvändigheten af att uppgifva det urgamla privilegiet jus presidii
och medgifva österrikiska trupper att intåga i staden för att försvara den mot
preussarne, förrän småborgarnes skrån, som till större delen voro evangeliska, råkade i
den häftigaste rörelse. Den 14 december stormade upphetsade folkmassor in i
rådhuset for att genomdrifva Upphäfvandet af det beslut om truppernas inrymmande,
som fattats. Deras ledare förklarade, att borgarne ej ville veta af främmande,
österrikiska trupper, de kunde försvara sig själfva, och stadsmilisens åldrige
öfverbefälhafvare försäkrade, att han vore beredd att offra lif och blod för staden. Det blef ett
allmänt jubel, rådet blef skrämdt och återtog sitt beslut, och det var afgjordt, att
Breslau icke skulle försvara sig mot preussarne. Den 3 januari afslöts ett
neutralitetsfördrag mellan staden och ombud för konungen, och redan samma dag höll konung
Fredrik med ett lysande följe sitt högtidliga intåg i staden. Till Podewils skref han
därpå: »Breslau ar mitt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
