Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
och Berg föll sig icke svårt för honom, då han i stället erhöll nedre Schlesien och
Breslau, öfverlemnandet af kejsarvärdigheten till Bayern öfverensstämde fullkomligt
med hans intressen i riket; att understödja vidare franska planer mot Österrike hade
han ej med ett ord förpliktat sig, och att stå kvar i alliansen en enda dag efter det
Österrike afträdt Schlesien hade han på intet vis förbundit sig.
Som en handling af nödvärn gentemot Frankrike, som just då uppträdde i
Österrike som krigförande makt vid Bayerns sida, har man att betrakta aftalet i
Klein-Schnellendorf. Genom detta ryckte konungen Maria Teresia från afgrundens rand, i
det han dels tillät, dels själf framkallade en fullständig omsvängning. Fredrik var
just sysselsatt med Neisses belägring, då han fattade den hand, som genom det
britiska sändebudets förmedling räcktes honom, och sålunda vann han det fasta Neisse
utan att behöfva företaga en stormning, medan Maria Teresia åter fick sin armé
frigjord och därmed kunde skaffa sig luft gentemot bayrare och fransmän. Den 9
oktober 1741 egde i slottet Klein-Schnellendorf, beläget norr om den lilla staden
Stei-nau, en sammankomst rum, vid hvilken fältmarskalken grefve Neipperg, åtföljd af
det engelska sändebudet, lord Hyndford, infann sig. Mot klockan 3 på
eftermiddagen kom konung Fredrik II af Preussen, och nu togo Underhandlingarne genast sin
början. Det utkast till uppgörelse, affattadt på tyska, hvilket Neipperg framlade, blef
ej antaget, däremot enades man om att med några ändringar godkänna den text på
franska, som det engelska sändebudet efter konungens muntliga framställning
nedskrifvit. Af dess 18 paragrafer äro följande de mest anmärkningsvärda. 5: Efter
Neisses intagande skall Hans M:t konungen af Preussen icke vidare gå anfallsvis
tillväga mot Hennes M:t drottningen af Ungern och Böhmen, ej heller mot konungen
af England i egenskap af kurfurste af Hannover, ej heller mot någon annan af
drottningens nuvarande bundsförvanter intill afslutande af den allmänna freden. 6:
Konungen af Preussen skall aldrig fordra mer an nedre Schlesien samt staden Neisse.
7: Man skall försöka alt få till stånd en allmän fred före slutet af december detta
ar. 9: Den 16 i denna månad skall besagde marskalk grefve Neipperg med hela
sin armé draga sig tillbaka till Mähren och därifrån hvart han vill.
Till de märkligaste omständigheterna vid denna diplomatiska aktion hor, att
uppgörelsen ej ar undertecknad af någon af parterna utan endast af den engelske
medlaren och att ett löfte om dess hemlighållande blott ar lemnadt af de österrikiska
underhandlarne men ej något hedersord afgifvits af någon representant for Preussen.
Den utomordentliga vikt, som hela förloppet hade, har föranledt konungen att i
fjärde kapitlet af sin Histoire de mon temps uttala sig pm sina bevekelsegrunder för
denna vapenhvila med en utförlighet, hvarpå man eljest knappt har något exempel.
Han påvisade, att han blott arbetade för sitt hus’ upphöjelse och noga ville akta sig
för att åt Frankrike alltför mycket lemna skiljedomarens roll. Han fortsätter:
»Följaktligen tyckte konungen, att klokheten bjöd honom iakttaga moderation och söka
åstadkomma ett slags jämvikt mellan husen Österrike och Bourbon. Drottningen af
Ungern befann sig vid afgrundens rand, en vapenhvila gaf henne tid att få luft, och
konungen skulle säkert bryta den, när han trodde det rätta ögonblicket vara inne, då
det österrikiska hofvet af den politik, det förde, drefs att afslöja hemligheten.
För att fullkomligt rättfärdiga konungen tillfoga vi, att han upptäckt de hemliga
förbindelser, som kardinal Fleury i Wien underhöll med herr de Stäinville, storhertigens
af Toskana minister. Han visste, att kardinalen var besluten att uppoffra Frankrikes
bundsförvanter, om hofvet i Wien erbjöd honom Luxemburg och en del af Brabant.
Det gällde alltså att manövrera skickligt och framför allt att ej låta öfverrumpla sig
af en gammal politiker, som under förra kriget spelat om mer an ett krönt hufvud.»
Att gifva Maria Teresia fria händer mot Frankrike och Bayern, då hon behöfde
få detta och endast kunde få det genom en vapenhvila med konung Fredrik — och
detta fick hon genom öfverenskommelsen i Klein-Schnellendorf — det var den stora
välgärningen af den 9 oktober 1741.
Då den preussiske gesanten i Wien, geheimerådet von Borcke, skulle hålla sitt
kondoleanstal till den unga Maria Teresia, hade han en ledtråd därför i de ord, som
konung Fredrik den 5 november 1740 skrifvit till honom: Kejsaren ar död, riket
och det ärkehertigliga huset utan hufvud, tillgångarne uttömda, hären förstörd, pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
