- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
299

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIK DEN STORE OCH MARIA TERESIA.

299

Skiss öfver slaget vid Mollwitz.

Handteckning af Fredrik den Store.

vinserna ödelagda genom krig, pest och hungersnöd, utsugna genom de
fruktansvärda bördor, som de hittills burit, Bayerns arfsanspråk tillräckligt bekanta,
Sachsens glimmande under askan af en snart uppblossande eld, Frankrikes, Spaniens
och Savoyens hemliga planer i begrepp att afslöja sig. Allt detta tycktes vara lika
riktigt som världsbekant. Blott ett var icke riktigt: utan hufvud var Österrike icke. Den
24-åriga dotter, som Karl VI efterlemnat, var född med en verklig konungs hufvud och
hjärta och utrustad med en bländande rikedom af de gåfvor, som skapa en härskare. I
ett läge, där de visastes klokhet oftast plägar uppenbara sig som förtviflan, insåg hon,
som saknade uppfostran och utbildning för kallet, att de ojämförligt flesta faror äro
spöken, som inbillning och klenmod skapat men som försvinna af sig själfva inför
beslutsamhetens och handlingskraftens majestät. Hur mycket hon kände tjjl af den
hemliga historien om 1713 års pragmatiska sanktion, den lag, hvarpå de europeiska
makternas erkännande af hennes arfsrätt hvilade, veta vi icke; men det veta vi, att
alla pergamentsurkunder, som härigenom hade vuxit upp i det habsburgska arkivet,
för vinnandet af hennes rätt ej voro sa mycket värda som den glada
bekymmers-löshet, hvarmed hon gick fram, liksom vore ej tvifvel på denna rätt för handen.
Knappt hade kejsaren slutit sina ögon, förrän hon mottog, ministrars och
ämbetsmäns hyllning som »drottning af Ungern och Böhmen, ärkehertiginna af Österrike».
Den 21 oktober sammanträdde för första gången den hemliga statskonferensen;
hennes gemål Frans Stefan af Toskana befann sig vid hennes sida, och han blef ock
snart — om an icke till namnet — hennes medregent. De bayerska anspråken blefvo
genom ett enda beslut belysta och tillbakavisade. Den 18 december erhöll konung
Fredriks sändebud grefve Gotter audiens och afgaf den förklaring, att han i ena
handen medfört huset Österrikes räddning, i den andra kejsarkronan för storhertigen,
men mindre an hertigdömet Schlesien kunde drottningen ej gifva hans konung. Nu
ansåg sig Maria Teresia hafva funnit ett osvikligt tecken, hvarpå hon skulle kunna
igenkänna sina sanna vänner. Hittills hade hon betraktat statssekreteraren v.
Bar-tenstein som monarkiens onde ande, som upphofvet till alla olyckor, som Karl VI:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free