Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
den rättfärdige Gudens domstol, på det att icke änkors och faderlösas och andra
betrycktas suckar måtte komma öfver deras och deras barns hufvud*. Högtidligt
blef det inprägladt hos domarne: »Framför allt skall var kammarrätt och andra
domstolar i alla mål och rättssaker mellan vår statskassa å ena sidan och våra
vasaller och undersåtar å andra sidan endast hafva sitt ögonmärke på rättvisan, som
de lofvat och svurit att främja, och icke fasta afseende vid någon mot rättvisan
stridande förordning, enär en dylik förordning lika litet som något vårt eget intresse
kan tjena dem till ursäkt.»
Den förvaltning, som Preussen hade att glädja sig åt under konung Fredrik, gällde
då för tiden som en eftersträfvansvärd lycka. Den 26 maj 1744 hade i furstendömet
Ostfriesland genom furst Karl Edzards död den manliga stammen af huset Cirksena
efter omkring 300 års regering utslocknat. En strid om tronföljden skulle gifvetvis
inträffat, om ej den preussiske majoren von Kalkreuth i förening med
kretsdirekto-rialrådet Homfeld ingripit med afgörande beslutsamhet och i konungens af Preussen
namn och å hans vägnar i hans egenskap af närmast berättigad pretendent tagit
landet i besittning. På en allmän landtdag, som på deras bedrifvande sammanträdde
Minnesmedalj öfver Fredrik den Store som lagstiftare.
Originalet i K. myntkabinettet i Berlin.
i Aurich den 20 juni 1744, slöto landets ständer den 7 juli 1744 med konungen en
konvention, genom hvilken åt dem »fullständigt öfverläts bevillning, uppbörd och
förvaltning af landets samtliga intäkter», medan landsherren själf »lika litet i krig
som i fredstider skulle göra anspråk på någon undersökning eller ledning däraf».
Mot en årlig betalning af 40,000 thaler blef också landet fritaget från all
rekrytering af trupper liksom från värfnings anställande därstädes. Den nya
finansförvaltningen, som uteslutande tillhörde ständerna, fungerade under fem ar, men
därefter uttalade landtdagen i Aurich den l februari 1749 dödsdomen öfver den. Den
afgafs i form af en böneskrift, som undertecknades af ett stort antal af ständernas
medlemmar och inlemnades i Berlin; man anhöll nu, att »landskassan och
förvaltningskollegiet skulle förflyttas från Emden till Aurich» och att den bestämmelse,
hvarigenom konungen var beröfvad makten öfver finanserna, skulle upphöra att vara
gällande. »Detta väsentliga stycke af en landsherres höghet utöfvar E. K. M:t i alla
dess öfriga provinser, hvilka därigenom blomstra och därigenom dagligen drifva sin
välfärd högre, hvarför vi också säkert förvänta en lika lycka af denna nya
författning.» Samtidigt begärdes, att den fullkomligt föråldrade emdenska straffrätten skulle
reformeras och bortförpaktningen af acciserna upphöra. Redan den 6 februari
var böneskriften till alla delar bifallen, och först därefter kunde konungen af Preussen
betrakta sig som landsherre jämväl i Ostfriesland och detta på grund af ett frivilligt
beslut af ständerna, hvilket framgått ur fem års fruktlösa försök att sköta sig själfva.
I den store konungens »Minnen» söka vi förgäfves efter ett omnämnande af den
triumf, hans förvaltning firade i Ostfriesland. Däremot behöfva vi ej leta för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
