Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
des i Berlin, Magdeburg och Potsdam. Wegelys1 fabriker fördubblade sin verksamhet.
I alla landskap uppmuntrades planteringar af mullbärsträd. Kyrkoherdarne på
landet föregingo bönderna med exempel, huru de skulle sköta den dyrbara insekt,
som härstammar från Indien och af hvars fjun sidenet alstras. I trakter, där skog
fanns i öfverflöd men där afsättningen af brist på flottleder ej lönade sig, anlades
järnverk, som snart voro i stånd att leverera järnkanoner, kulor och bomber för
fästningarnes och armeens behof.
Af olika finansoperationer framgick, att oberäknadt inkomsterna från Schlesien
och Ostfriesland och utan höjning af skatterna med en pfennig kronans inkomster
ar 1756 blifvit ökade med omkring 1,200,000 thaler, och enligt en folkräkning, som
hållits i alla provinser, hade landets invånareantal stigit till 5,300,000 personer. Då
nu den satsen eger giltighet, att en stats folkmängd utgör dess styrka, kunde
Preussen nu anse sig dubbelt sa mäktigt, som det varit under konungens faders, Fredrik
Wilhelm I:s, sista regeringsår.»
Under de upprörda junidagarne 1756 »hade konungen den olyckan att mista den
enda kompass, med hvars hjälp han hittills funnit sig tillrätta i det mörker, som
rådde i den politiska värld, som omgaf honom. En viss Weingarten, sekreterare
hos österrikiske ministern i Berlin, La Puebla, hade af konungen blifvit vunnen att
öfverlemna till honom de hemligaste bref, som hans chef växlade med hofven i Wien
och Petersburg. Dessa depescher kastade ljus öfver makternas afsikter. Men
Weingarten, hvars tjenster under de just nu mycket spända förhållandena voro viktigare
an någonsin, blef föremål för sin chefs misstankar; han var lycklig nog att
varseblifva detta, undkom och anropade konungen om skydd. Med svårighet ställde man
sa till, att han undgick ministerns efterforskningar och undersökningar, han sändes
till Golberg, och där fick han andra namn.» Sedan denna kanal, hvarigenom
underrättelser vunnos, blifvit stängd, hade konungen fortfarande det holländska
sändebudet i Petersburg van Swart och den kur-sachsiske geheimesekreteraren Menzel. Båda
lemnade hononti pålitliga och ytterst viktiga meddelanden. »Af dem framgick, att
ryska hofvet ursäktade, att det ej nu kunde börja kriget, med det faktum, att
flottan ej var i stånd att utlöpa, men däremot lofvade dess större ansträngningar för
nästa ar. Med anledning af denna underrättelse beslöt konungen att sända till
Pommern ett slags reservkår om 10 bataljoner och 20 skvadroner. Dessa trupper
inkvarterades i närheten af Stolp, där de icke kunde gifva ryssarne anledning till
misstankar men dock voro tillräckligt nära till hands för att förstärka fältmarskalk
Lehwaldt, sa snart något företag från fiendernas sida vore att befara.»
Med uttryck af lugn själfmedvetenhet går konungen sedan öfver till att resonera
om det förestående kriget: »Preussen var i stånd att föra ett par fälttåg med
tillhjälp af egna medel: med ett ord, suveränen var beredd att vid första tecken visa
sig på arenan och mäta sig med fienden. Man skall se, hur väl ett sådant
förutseende var på sin plats och hur viktigt det ar för en konung af Preussen, hvars
landskap ju ligga sa spridda, att vara rustad och beredd att möta hvarje fara för att
ej b ifva en lekboll for sina grannar och sina fiender. Han hade behöft att göra
mycket mera, om blott hans stats tillgångar hade tillåtit det. Ty i
kejsarinnan-drottningens person hade konungen en ärelysten och hämndgirig fiende, som var
dess farligare som hon var en dam, sa hårdnackad och oförsonlig, som någonsin
en kvinna varit.. . Denna stolta kvinna, förtärd af ärelystnad, ville på hvad väg
som helst vinna rykte; i sina finanser införde hon en ordning, som varit obekant
för hennes förfäder, och genom kloka inrättningar fick hon ej blott ersättning för
hvad hon genom förlusten af de till konungen af Preussen och konungen af
Sardinien afträdda provinserna gått miste om, utan hennes inkomster nådde till och med en
betydande tillväxt. Grefve Haugwitz blef Öfverkontrollör för hennes finanser; under
hans förvaltning stego kejsarinnans inkomster till 36 millioner gulden eller 24
millioner thaler. Kejsar Karl VI, hennes fader, som innehaft konungariket Neapel,
Serbien och Schlesien, hade ej sa mycket. Kejsaren, hennes gemål, som ej tilltrodde
sig att gripa in i regeringsangelägenheterna, kastade sig in i penningaffärer. Han
1 Affärsman i Berlin, tillverkare af porslin efter meissniskt mönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
