Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUÅRIGA KRIGET OCH DESS FÖLJDER.
321
klart och oförblommeradt svar på den briihlska politikens intriger, och det väckte
förvirring och bestörtning. Den sachsiska politiken hade hittills i allo varit
hycklande, och när nu det preussiska meddelandet kom, sa hade man ej styrka nog att
komma längre an till halfva mått och steg och försjönk i en fördärflig overksamhet.
Man hade hvarken nog mod eller ärlighet för att öppet hissa Österrikes färger och
snabbt sända de sachsiska trupperna till Böhmen, innan preussarne kommo, ej
heller, och an mindre, själföfvervinnelse nog att besluta sig för en någorlunda
vänskaplig och värdig uppgörelse med Preussen — dess mindre, som man ju visste, att man
hjälpt till att mot den hatade konungen samla halfva Europa och sålunda möta
honom med en fördärfbringande öfvermakt. Till sist, när det var for sent att välja
någon af dessa utvägar, blefvo trupperna sammandragna i ett lager vid Pirna,
sålunda på sachsiskt område, medan preussiska trupper besatte landet. »Preussens
fredsbrott» väckte en storm af förbittring — mindre hos allmänheten, ty med sund
instinkt förstod den sakernas sammanhang, men dess mera hos de fientliga
rege-ringarne, ty de tyckte sig få en anledning att åberopa folkrätten. Då lät Fredrik med
Minnesmedalj öfver slaget vid Lobositz.
Originalet i K. myntkabinettet i Berlin.
vald öppna kabinettsarkivet i slottet i Dresden. Därigenom erhöll han material till de
offentliga manifest, som han lät trycka i Berlin och hvari han, ärlig gentemot sig själf
men skoningslös gentemot Sachsen liksom mot Wien, rättfärdigade sitt handlingssätt,
låt vara att detta ej var ett medel, hvarigenom han kunde afväpna motståndare, som
han öfverbevisat om krigiska afsikter.
Under tiden ryckte österrikarne fram under fältmarskalken Browne för att
enligt aftalad gemensam operationsplan befria de sachsiska trupperna. Fredrik
besegrade dem den l oktober i en blodig sju timmars strid vid Lobositz i Böhmen vid
Elbe. Framgången var emellertid icke mer afgörande, an att Browne kunde göra
ett nytt försök alt på en annan väg nå fram till höjderna vid Pirna. Det berodde
på de sachsiska truppernas bristande punktlighet och bristande beslutsamhet, att
befrielseförsöket misslyckades, och nu återstod for sachsarne intet annat an att vid
foten af Lilienstein den 15 oktober sträcka vapen. Fredriks förhoppning att genom
kapitulationen erhålla en betydande förstärkning åt sin armé gick visserligen mycket
ofullständigt i uppfyllelse. Manskapet sändes till garnisonstjenst i Preussen, sedan
det aflagt ed till konung Fredrik, men under transporten rymde hela skaror; af
offi-cerarne öfvergingo blott några och femtio och bland dem knappt någon infödd sachsare.
Kurfursten hade först flytt till Königstein, sedan afreste han till Warschau. Landet
lades under preussisk förvaltning och förblef i detta läge till krigets slut.
Visserligen led det preussiska regentskapet i Sachsen ganska mycket intrång, då
österrikiska trupper vunno åtskilliga segrar och i stor utsträckning inkvarterades inom denna
del af krigsskådeplatsen, d. v. s. på dåvarande Kur-Sachsens område, som var vida
större an nuvarande Sachsens.
Fredrik den Stores tredje krig mot Österrike sticker af från de båda schlesiska
därigenom, att konungen under detta vida mindre varit i stånd att företaga en afsedd
offensiv på österrikiskt område och att han hufvudsakligen måst utkämpa striden i
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
