Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 * W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
näma lugn, som hvilar öfver dess skenbara objektivitet, i sin öfverlägsna och aldrig
ur rollen fallande ironi utgöra »brefven» ett fulländadt mästerverk. Boken väckte
också hos den bildade, själfständiga publiken, ja äfven inom de kretsar, som
träffades af den, ett stort uppseende och lifligt bifall. Därpå följde 1734 hans redan i
föregående kapitel omnämnda »Betraktelser rörande orsakerna till romarnes storhet
och förfall». Här talar den maskerade persiske resenären från 1721 som en allvarlig
historisk bedömare om det gamla Rom och riktar från en ny sida återigen — och äfven
denna gång utan att egentligen falla ur rollen — mot sin samtids Frankrike en kritik,
omfattande och öfvertygande, lätt att läsa mellan raderna och lätt att sentera.
Efter åter ett dussin ar och mera utkom Montesquieus hufvudarbete De Vésprit
des Zozs, 1748. Här har författaren tagit ut steget från kritik och paralleller till
en verklig, positiv framställning af en åskådning. Verket innehåller ingenting mindre
an ett utkast till ett system för statens organisation, till en nydaning af de offentliga
förhållandena i önskad riktning, och detta som ett resultat af den skapande
tankekraften. Verket ar alltså till sin karaktär teoretiskt, men teorierna äro ej själfgjorda,
utan de utgå från och stödja sig på Englands författning och institutioner, och de
söka uti formulerade grundsatser och doktriner omsätta och klarlägga den praxis,
som organiskt vuxit fram i England. Häri ligger bokens historiska betydelse och
beståndande styrka — i den allmängiltiga politiska hänvisningen till England. Från
denna tid får namnet England i franskt språkbruk betydelsen af en lycklig utopi;
i otaliga vändningar, hos Voltaire och andra, slår det oss, hur, när man vill finna
ett uttryck för ett »idealt» eller »sundt» tillstånd, man helt kort och godt använder
ordet »engelskt». Från denna tid blir England utan vidare mönsterlandet för alla
politiskt tänkande, och de konstitutionella former, som i England på grund af
särskilda historiska förhållanden och ur engelsmännens sinne för realiteter vuxit upp,
hafva från denna tid till den dag, som ar, blifvit rättesnöret för det öfriga Europa,
för allt liberalt politiskt tänkande. Detta enastående, världshistoriska inflytande har
»Lagarnes anda» utöfvat, och detta trots att skildringen och tolkningen i
enskildheter ar full af misstag och godtyckligheter och att boken i många stycken sätter
sig själf i stället för den engelska verkligheten. Dessa misstag och konstruktioner
förklaras icke mer an delvis af franska litteratörers kända bristande förmåga att tränga
ned till djupet. Hufvudsakligen ligger orsaken i den metod, som användts.
Montesquieu har icke velat härleda och förklara förhållanden och författningsbestämmelser
ur deras invecklade historiska uppkomst, utan han har velat fatta dem som en
logiskt genomtänkt organisation, velat omtyda dem till ett helt, till ett system och
sedan åter ur detta härleda dem. Följden blifver, att han kommer att söka framhålla,
att allt ar genomtänkt och klart, men sådant ar blott det, som konstrueras upp efter
logikens lagar, aldrig det historiskt gifna. Hur han systematiskt uppställer och
klarlägger hvad han hos förebilden egentligen blott fått uppslag till, ser man framför allt
i den af Montesquieu framställda läran om maktens tredelning, den dömande, den
lagstiftande och den verkställande makten; bristen på en dylik gjorde sig visserligen
på grund af en mängd traditioner, missbruk och öfvergrepp på det kännbaraste
bemärkt i Frankrike, men i England existerade den alldeles icke på det satt, hvarpå
den här framställdes, förkunnades och med beundran och afund anamniades, start
sagdt som om man nu på politikens område upptäckt de vises sten. Just ger om
denna och liknande besläktade satser har L esprit des lois utöfvat sitt störs|a inflytai de;
genom de förenklade formuleringar, som den skapade, verkade den mest tändande.
Boken blef revolutionens katekes, först och främst den revolutions, som på det
andliga området gick före den politiska, men den blef ock de verkliga
revolutionsmännens, och maktens fördelning blef det förnämsta slagordet, den egentliga
grund-formeln för statens genomgripande ombyggnad i modern anda. D^n historiska
betydelse, som denna formel erhållit, blir icke mindre därför, att man Ivet, att
Englands utveckling endast tenderat ditåt, och att man blott trott, att den som lycklig
profvade erfarenheten ar århundraden gammal. Sa har ju t. ex. — för att blott nämna
detta — det lagstiftande engelska parlamentet ännu denna dag ej Uppgifvit sin
funktion som högsta domstol. Boken har i hvarje fall sin största betydelse som ett
faktum. Dess ideer behärskade den konstituerande nationalförsamlingdn, de äro på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
