Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLYSNINGEN I FRANKRIKE.
353
kände förhållanden och var invecklad i en mängd händelser och öden, som just icke
alltid hörde till de hedersammaste. Hans lefnad blef fylld med tvetydigheter,
vidrigheter och motsägelser, och han saknade själf en aktningsvärd, disciplinerad karaktär
— ett förhållande, som ju sa ofta möter hos drömmare och som ju ratt lätt
psykologiskt kan förklaras. Men på samma gång som Rousseau af alla mera betydande
samtida var den, som stod i starkaste motsats och skarpaste strid mot hela den
omgifvande världen och ständigt flydde undan den, sa var han ock den ojämförligt
mest originelle, ja rent af den ende originelle af dessa franska skriftställare, hvilka
satte i omlopp de ideer, som behärskade revolutionen, de århundraden, som följt på
henne, och en tid, som sträcker sig längre framåt an vår egen. Efter ungdomsår,
hvarom han utförligt berättar i sina
Confessions, kom Rousseau 1741
till Paris. Han var då en obekant,
opraktisk, viljesvag bohémien och
musiker, som förrådde sitt snille
endast inom en trängre krets. Men
på samma gång var han en ung man
med den mest utpräglade själfkänsla,
hvilket också tillhör dylika naturer.
Hos honom hade den utvecklats
till sin högsta fulländning på grund
af den egendomliga mellanställning
af engagerad betjent och bortskämdt
barn, hvari han redan tidigt stått
till damer, som voro äldre an han
till ar men dess mer lifligt
kännande som kvinnor. De litterära
kretsarne umgingos med honom
som med en af den sortens
originella, improduktiva medlöpare, med
hvilka äfven under andra tider
dylika kretsar äro sa benägna att drifva
ett slags hemma-kult. I Paris
trädde Rousseau i förbindelse med den
mycket omtalade Thérese;
förhållandet upprätthölls endast och
allenast genom vanans makt, barnen
skickade han, utan att angifva något
igenkänningstecken, till
hittebarns-huset for att dess mer ostördt få Jean Jacques Rousseau. Gravyr af D. Martin.
nedskrifva sina banbrytande nya
teorier om barnauppfostran. Förhållandet till denna fullkomligt alldagliga och obildade
älskarinna, som han efter 25 ar gifte sig med, och det mindre hedrande sätt, hvarpå
han i sin ungdom kommit in på kvinnokärlekens område, lemnade dock kvar hos
honom ett slags själens jungfrulighet, och det blef honom därigenom möjligt att
skrifva den underbaraste bok om den djupa, äkta, ömma kärleken och dess suveräna
rätt öfver hjärtat gentemot all lifvets grymhet, La nouvelle Heloise.
Skriftställare blef Rousseau först 1750. Bland de offentliga prisuppgifter, som sa
att saga voro fasta institutioner i det retoriskt lagda Frankrike, uppställdes af
akademien i Dijon den frågan: »Har vetenskapernas och konsternas återupplifvande
bidragit till att rena sederna?» Akademien väntade naturligtvis i sin oskuld på
ett ja, motiveradt på det elegantaste sätt. Och sa erhöll den bland de inkomna
skrifterna på den uppställda frågan ett det skarpaste nej. Motiveringen till detta
förbluffande nej ar skrifven med sa öfverlägsen logik, en sådan rikedom af icke anade
synpunkter, en sådan eld och finhet i språket, att prisets utdelande till författaren,
som kallade sig J.J. Rousseau, å sin sida faller ur den ram af pikanteri, som tiden
eljest älskar. De samlade, generaliserade reflexioner gifva sig luft, som en man gjort,
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
