- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
359

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPLYSNINGEN I FRANKRIKE.

359

alt i alla dessa andliga rörelser i Frankrike den dugande, sunda och uppslagsrika
dilettantismen spelat en mycket större roll an fackkunskapen, och att just saknaden
af begränsning af synfältet jämte en större förutsättningslöshet medfört en betydande
och fruktbringande verkan. Ty upphofsmannen till den nya nationalekonomiska
skolan var en genomduktig man i ett helt annat fack. Det var Quesnay (1694—1774),
kirurgie professor i Paris och Ludvig XV:s lifmedikus. I människor sådana som
han träder oss på ett lyckligt sätt till mötes den bildade mångsidighet och allsidighet
i kunskaper, erfarenheter och tankeriktning, hvilka på den tiden ännu icke
mekaniskt förkväfdes genom en alltför långt drifven specialisering af de olika
vetenskapsområdena och som längre fram i Goethe nådde en i sitt slag aldrig upphunnen höjd.
Quesnay hade i encyklopedien skrifvit artiklarne Fermiers (Bönder) och Grains
(Spannmål) och återgaf sedan mera
utförligt resultatet af sina undersökningar i
själfständiga arbeten, Tableau économique
(1758) och La physiocratie (1767), hans
hufvudarbete, som gaf hela riktningen dess
namn. Det väsentliga i dessa nya
nationalekonomiska tankar ar först och främst
förkastandet af det hittills härskande
merkantilsystemet med dess ensidiga statsskydd
och ensidiga gynnande af handel och
industri genom skyddstullar, monopol,
premier, understöd, förskott,
mönsteranläggningar, kanal- och vägbyggnader och vidare
oppositionen mot den merkantilistiska
lärosatsen, att allt komme an på att få
export och import ätt gestalta sig på ett för
nationalförmögenheten sa gynnsamt sätt som
möjligt. Gentemot en mekanisk balans
och ett i gynnsamt fall ernådt öfverskott,
gentemot penningens afgudiska tillbedjan
an-lägges här en annan synpunkt: värdefullare
produktion. Här uppställas och försvaras de
satserna, att icke handel och industri utan
endast jorden producerade någonting. Man
har försummat den befolkning, som
skapar de egentliga värdena, och däraf
kommer hela landets elände, bondebefolkningens och jordbesittningens öfver hufvud,
och i sista hand — men här samverka också en mängd andra olägenheter och
missgrepp — det dåliga finansiella tillståndet i detta Frankrike, som dock af
naturen ar sa gynnadt. Man måste därför borttaga de skrankor, hvilka hindra
bönderna att fria och belåtna få handskas med sin egendom, som de önska, man
måste afskaffa dagsverksskyldigheten, särskildt vägunderhållet, samt de måttlösa
skatterna; men framför allt måste handeln med spannmål frigifvas, producent och
konsument träda i direkt förhållande till hvarandra. Här vidröres den mest ömma
punkten. Ty för att skänka industrien de gynnsammast möjliga betingelser fick
afsättningen af spannmål blott ega rum på torgen i vissa städer inom hvarje provins
och då under kontroll och under öfvervakande af prisen. Åtgärden afsåg från början
att undanröja vissa olägenheter, men å andra sidan hade den, på grund af sin egen
beskaffenhet och därför att tillämpningen af bestämmelsen ingalunda höll sig på
samma moraliska höjd som den ursprungliga afsikten, kommit att leda till en mängd
trakasserier, rena ohyggligheter af praktisk art, och naturligtvis hade också
egennyttan långt upp i de högsta kretsar begagnat sig häraf till att girigt suga ut
bondebefolkningen. Det hittills gällande systemet att klafbinda förstahandsproduktionen
hade blifvit lika förkastligt som skadligt, och nu fick man ock här höra talet om
att det vore »onaturligt», »stridande mot naturen». Därmed hade man icke blott
med den rättvisa, som ligger i en öfvertygande kritik, dömt det lagliga förfarandet,

Jean le Rond d’Alembert.
Teckning af N. R. Jollain, kopparstick af B. L. Henriquez.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free