- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
360

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
utan man hade an en gång och från en ny sida gifvit fart åt slagordet om naturen.
Sålunda gick äfven här ett lyckobringande, befriande, praktiskt framåtskridande
parallellt med Rousseaus utopiska ideer, och det ena som det andra påverkade
kraftigt den allmänna meningen. I själfva det namn, som den nya nationalekonomiska
uppfattningen gaf sig, fysiokratien, ligger, att naturenligheten måste härska, måste
blifva den, som ensam ar bestämmande.
I den fysiokratiska skolans sats, att naturen skall få fritt utrymme, bottnar också,
egentligen som en osökt följd däraf, principen om frihet på det ekonomiska området
öfver hufvud, individualitetens, företagsamhetsandans ratt. Vi möta alltså äfven här
den egendomlighet, som vi redan förr antydt, att på de mest skilda sätt de nya från
Frankrike utgående eller där formulerade och därifrån utbredda tankarne leda till
att den egentliga lifsprincipen i germansk daning kommer till sin fulla rätt. De
vända sig mot den genomförda solidaritet, som tillhör merkantilismen, mot den
nivellerande sammanfattning af alla krafter, som åstadkommes genom en fast
nationell hopslutning, och mot den tålmodiga idogheten i smått — alltsamman typiskt för
hvad som utgör de romanska fransmännens förtjenster men ock deras begränsning.
Den fysiokratiska åskådningen bars upp af slagorden om naturen, och den gjorde
också i raskaste fart sitt segertåg genom världen. Till och med i de kretsar, där
man hittills blott roat sig i skämt och lek och slösat bort böndernas afgifter, blef
det modernt att taga reda på de nya ekonomiska åsikterna och spirituellt och
skarpsinnigt resonera om dem. Det betydelsefulla ar, att äfven inom de högre
samhällslagren uppmärksamheten starkt riktades på förhållandena i landet och på behofvet af
reformer. De ekonomisk-sociala reformtankarne vunno visserligen icke den franska
öfverklassen för sig, men däremot åtskilliga enskilda personligheter inom dess krets,
hvilka äfven egde en motsvarande allmän bildning. Inom den gamla adeln blef
markis de Mirabeau — fadern till revolutionens Mirabeau — målsman för de nya
ekonomiska och humanitära Sträfvandena genom sitt ryktbara arbete Lami des
hommes. Bland intendenterna, hvilka kontrollerade och reglerade kronans inkomster
i landets olika delar, framträdde den redlige Turgot som den praktiske igångsättaren
af en fysiokratisk reform med afseende på undersåtarnes bördor. Snart talade hela
Frankrike om honom, den upplysta oppositionen satte alla sina förhoppningar på
honom, och vi skola längre fram möta honom som Ludvig XVI:s minister.
Turgot var den mest välmenande och vidtblickande målsman för en reform, en
pånyttfödelse af staten. Men hans försök var på förhand dömdt att stranda — å ena sidan
på de gamla förhållandenas tunga, döda massa, å andra sidan på den halfhet, som
utmärkte den godmodige, välvilliga konungen, som af sig själf och andra slets hit och
dit. Den lätt förnöjda optimism, som blef Ludvig XVI:s fördärf, den kännetecknar
å andra sidan i allmänhet taget och frånsedt enskilda praktiska män, sådana som
Turgot och andra, äfven bärarne af de nya ideerna, och den ar betecknande för deras
höga tankar om sig själfva. Med hänförd känsla af solidaritet hade Frankrike för
mer an hundra ar sedan fogligt underkastat sig konungadömet, som med
imponerande majestät centraliserade och sög till sig alla landets krafter; med samma känsla
öfverlemnade det sig nu åt tron på de nya lärorna och på den snabbhet, hvarmed
dessa skulle bringa lycka icke blott åt nationen, utan åt alla folk, åt hela
mänskligheten. Man hade ingen aning därom, att en grundsats, vore han an sa förnuftig,
an sa klar och obestridlig, icke utan vidare kan omsättas i verklighet, enär yttre
förhållanden alltid ligga i strid mot en idé i dess renhet; och därför tänkte
banerfö-rarne för de strömningar och förhoppningar, som alltmer grepo de upplystare lagren
inom nationen, mycket mindre på att pröfva och undersöka sitt arbetsfält och dess
beskaffenhet an att på ett alltmer effektfullt sätt formulera sina ideer. Den gamla
och evigt unga villfarelse, som genomgår allt mänskligt, offentligt och enskildt, gifver
sig här ett mycket klart uttryck: man förstår icke, att kunskapen om ett förnuftigt
och ett bättre alldeles icke räcker till för att nå fram till ett bättre. Man tror sig
hafva kommit till rätta med de mest svårlösta och invecklade problem rörande politiskt,
•ekonomiskt och socialt samlif, och med förnuftsslut och teorier, som man
utspekulerat, tror man sig hafva lösningen af problemen klar, sa snart de uppställts. Detta ar
också grunden till att den omdaning af Frankrike, som i början med oändlig entusiasm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free