Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN MOT JESUITERNA.
367
endast, att på något håll man vågade namna sakerna vid deras rätta namn och
framkomma med kraf på statens rätt att vara herre i sitt hus och enligt sin plikt sörja
för sina undersåtars bästa. Benedikt XIV gick nu, 1758, in på att förbjuda orden
att utöfva affärsverksamhet i Portugal och dess kolonier och fråntog i Portugal
jesuiterna rätten att tjenstgöra som biktfäder. Nu följde ett attentat i Lissabon mot
konungen, och detta hade till följd, att regeringen vidtog nya, afgörande mått och
steg. I januari 1759 lades beslag på ordens jordegendomar, och af den nye påfven
Clemens XIII (1758—1769) nöjde sig den portugisiska regeringen icke med att kräfva
en reform af orden utan dess förvisning från Portugal. Samtidigt gick den på egen
hand fram i denna riktning. Från oktober 1759 började till Civitavecchia vid
Kyrkostatens kust anlända portugisiska fartyg från Portugal, från Madeira, Azorerna och de
afrikanska kolonierna, från Brasilien och Ostindien och landsatte där i ändlösa skaror
fäder af Jesu sällskap. Clemens hade hittills
spelat ett dubbelt spel, å ena sidan gått in
på den kungliga regeringens fordringar, å andra
sidan gifvit jesuiterna hemliga förhoppningar;
äfven detta uppvisade Pombal och lät hela
världen få del af bevisen därpå.
Med hänsynslös energi hade Pombal sökt
ställa staten Portugal på egna fötter, och på ett
egendomligt och betecknande sätt spred sig
reformrörelsen från Europas sydvästligaste hörn
till hela den romansk-katolska världen och grep
dess regeringar. I Spanien var det Karl III af
huset Bourbon (1759—1788), hvilken vi redan
haft tillfälle att nämna som upphofsman till
det spansk-franska förbundet mot England,
som slog in på refomernas väg, och här
utvecklade sig händelserna på ett sätt, som ledde till
ett upprepande af åtgärderna i Portugal, då
konungen, ehuru personligen from, hade starkt
för ögonen statens kraf och var besjälad af
en kraftig vilja. I största hemlighet
förbereddes planen, och Europa blef på det högsta
öfverraskadt, då i april 1767 äfven spanska
skepp från när och fjärran landsatte
moderlandets och koloniernas jesuiter i Civitavecchia.
Denna gång vägrade Kyrkostaten att taga emot
dem: det var för mycket för den. Med
Choi-seuls tillåtelse blefvo därför en stor del af de fördrifna öfverförda till Corsica, hvilket
Frankrike just då stod i begrepp att förvärfva från Genua. Snart fördrefvos jesuiterna
äfven från Båda Sicilierna, där Karl III regerat, innan han besteg Spaniens tron.
Detta land egde i ministern Tanucci, som Karl utnämnt och som ännu stod i spetsen
för regeringen, en man med idealiska egenskaper hos en hög ämbetsman och tillika
en beslutsam, allvarlig försvarare af statens och allmänhetens ratt emot adel liksom
emot kyrkan. I åtgärderna mot denna låg ett försök till befrielse, dess mera
nödvändigt, som Neapel var det af präster mest öfverfyllda land i världen och där två
tredjedelar af landets område, och dessa naturligtvis icke de sämsta, befunno sig i
händerna på prästerskapet; detta var fullständigt fritaget från skatter och undandraget
från de världsliga domstolarnes rättskipning, och dess antal uppgick till en här af
120,000 man. Nu följde också Parma, och samtidigt tog i Frankrike under
inflytandet af alla dessa händelser den allmänna meningens fientlighet mot jesuiterna sa
hotande former, att deras bortskickande genom statens försorg nästan måste te sig
som en åtgärd, vidtagen till deras personliga skydd.
Professor Jansen (1585—1638), lärare vid det spansk-nederländska universitetet i
Löwen, hade på sin tid mot jesuiterna satt i gång en kraftig rörelse, enär han var en
allvarlig teologisk vedersakare till deras alltför praktiska katolicism. Denna rörelse, janse-
Påfven Clemens XIV (Ganganelli).
Kopparstick af Johann Volpato.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
