- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
371

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAMPEN MOT JESUITERNA. 371
själfbelåtna och mestadels uppdiktade memoarer dock färgas af en viss ironi, och
sa hela raden af besläktade andar af lägre rang.
Rensningen kom delvis genom en uppryckning från frimurarnes egen sida under
1770- och 1780-talet, genom reformrörelser, som hade sin utgångspunkt från mötet i
Wilhelmsbad vid Hanau samt från Frankfurt. En annan orsak till sagda rensning
var stiftandet af llluminatorden ar 1776. Dess upphofsman var Adam Weishaupt,
professor i katolsk kyrkorätt vid det gamla jesuituniversitetet i Ingolstadt, och både
syssla och ort gåfvo tillkänna, att vederbörande hade rikligt tillfälle att på närmaste
håll lära känna Jesu sällskaps väsen och innersta karaktär. Som af namnet
framgår, ville illuminaterna vara ett samfund af verkligt fria, upplysta andar. Förnuft,
broderskärlek, fortgående själfuppfostran af den enskilde voro de lösenord, som
skänkt llluminatorden dess prägel och som angifva frändskapen mellan frimurarnes
betydelsefulla och oförtröttade sträfvanden och deras. Den personlighet, som framför alla
främjat sällskapets utbredning och sträckt dess inflytande ända till tronen — från
tiden kring 1780 —, har ock sin gifna plats i Tysklands litteratur. Det ar friherre
Adolf von Knigge, författare till en bok, full av världsklok, förnuftig, human och
ohycklad lefnadskonst, en bok, som förtjenar mera att läsas än att, som fallet är,
blott skämtsamt omtalas. Med honom började en skarpare ton i förbundets
förhållande till jesuiterna, skarpare i samma mån som dessas verksamhet, från att vara
mera obemärkt, efter nya eröfringar tog allt starkare fart. Visserligen började ock
därmed från jesuiternas sida en förbittrad, med alla medel förd strid mot
illuminaterna, bland hvilka jesuiterna med framgång åter sökte tränga in. Och jesuiterna
blefvo segrare. Orden hade uppstått i Bayern, och just därför att vid det bayerska
hofvet jesuiterna innehade makten, medan rundt omkring, i Josef II:s Österrike och
i andra tyska stater, upplysningen härskade, hade den i Bayern hälsats med lifligt
bifall af den bildade och mera modernt sinnade delen af befolkningen; en icke
obetydlig del af ämbetsmannaståndet hade anslutit sig till den eller låtit sig vinna för
den. Den halft underjordiska strid, som fördes mellan illuminater och jesuiter, gällde
sålunda speciellt Bayern, sedan Luthers och Ecks dagar den gamla kyrkans
starkaste fäste i Tyskland, och, som sagdt, illuminaterna förlorade den. Mot dem
riktades en del väl uttänkta beskyllningar för politiska omstörtningsplaner och dylikt,
men forskningen har visat, att de voro osanna eller inneburo ett groft vanställande
af fakta. Men de öfvertygade kurfurst Karl Teodor, som tillika var herre i Kur-Pfalz.
Vi komma att ytterligare göra bekantskap med denne kurfurste, en af de mest
betecknande men egentligen redan af sin samtid förbisedda representanterna för
l’ancien régime i Tyskland, en skönhetsälskande, njutningslysten man, godmodig af
nyck, personligen vinnande, ledd af kvinnor, gunstlingar, präster och f. d. jesuiter,
framför allt af sin mångsysslande biktfader Ignatius Frank. År 1784 blef
llluminatorden förbjuden i Bayern och en hetsjakt anställd mot dess medlemmar, hvarigenom
en stor mängd förträffliga ämbetsmän beröfvades sysslor och bröd, fördes i fängelse
eller tvingades i kloster. Efter 1789 hör man föga talas om illuminater i Tyskland.
Det behöfdes ej heller nu, och de hemliga sällskapens tid var till ända. Ty i
Frankrike hade talare framträdt, hvilka gjorde hvad de engelska parlamentarikerna icke
gjort — de talade med hela världen som åhörare, och under jubel från de
kontinentala folkens lyssnande optimister sade de saker, som voro skarpare och radikalare,
an hvad det tilländagående århundradets fria andar i sina hemliga sällskap talat,
tänkt, ja sett hägra i fjärran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:49 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free