- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
382

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

382 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
Ull staten, åtgärder vidtogos för att försvåra upprättandet af nya kloster, munkars
tiggeri begränsades, likaså vallfärder — båda hade nått en sådan utsträckning, att de
kunde betraktas som ett ofog; ändtligen inskränktes antalet af katolska helgdagar.
Vantro och folklig vidskepelse bekämpades genom åtgärder från myndigheternas sida;
men på samma gång som korsets kringsläpande och själfgissling på offentliga platser
förbjöds visserligen också mången gammal vacker folksed i detta gamla kärntyska
land, t. ex. midsommarlekar, midsommareldar m m. Man förstod nämligen icke
innebörden i dylika folkseder och såg dem icke i deras historiska sammanhang utan
återfann i dem blott något omodernt och ett tecken till bristande bildning.
Maria Teresia hade alltför god naturlig uppfattning af offentliga angelägenheter,
för att hon obetingadt och utan blick därför skulle sätta sig till motvärn mot den
anda, som gick genom Europa och som i hennes egen son hade sin ifrigaste
målsman. När striden om Jesuitordens upphäfvande pågick, förblef hon neutral och
utförde sedan de åtgärder, som måste vidtagas, »med saktfärdighet, billighet och godt
manér». Hon, som tidigare sa noga vakat öfver trons enhet och varit en fiende till
all trosfrihet i sina land, fick upplefva, att ar 1773 — samma ar som Jesuitorden
upphäfdes — öfvergång till protestantismen i hennes arfland åter började ega rum;
den ökades under de följande åren, och under loppet af 1777 öfvergingo ensamt i
Mähren 10,000 personer från katolska kyrkan till protestantismen. Åt Josef
öfverlemnade hon de militära angelägenheterna och åt honom och Kaunitz i allt större
omfattning utrikespolitiken. Med afseende på den inre styrelsen behöll hon
emellertid alltjämt det afgörande ordet, och, då hon ville blifva herre öfver den uppväxande
generationens allt lifligare framträdande kraf på moderna reformer i upplysningens
anda, fann hon icke utan finhet den bästa utvägen därtill i att gifva efter för dem
samt visa sig tillgänglig därför och därmed på samma gång dämpa dem. Sålunda
började redan under hennes regering universiteten, som förut faktiskt legat i
klerikala händer, ombildas till moderna statsinstitutioner, vidare begynte en om också
icke på långt när sa fullständig reform af gymnasierna, hvilka stått under samma
färla, och från hennes tid daterar sig framför allt det österrikiska folkskoleväsendet,
som först nu började blifva af någon betydelse och som alltifrån denna tid varit en
statens angelägenhet.
Den vördnadsvärda och myndiga kejsarinnans död den 29 november 1780 gaf
fullt fria händer åt Josef att utbygga sitt system, och nu började det märkligaste
årtiondet i den gammalfeodala och gammalklerikala österrikiska statens historia. Man
erinre sig Josefs ord: Je cesse cTétre fils. Det behöfver icke sägas, att
produktiviteten på lagstiftningens område gick i det raskaste tempot i början af årtiondet och
att det följde af sig själft, att en dämpare sedan lades därpå. Under åren 1781 —1784
vältrade ur statskanslierna en störtsjö af edikt i den upplysta despotismens anda. De
riktade sig framför allt mot klerikalismens hittillsvarande oberoende och herravälde.
De föreskrefvo, att för giltigheten af påfvens och utländska andliges anordningar
kräfdes bifall af Österrikes världslige herre, de förbjödo munkordnarne att hafva
förbindelse med sina utländska öfverordnade, de förbjödo österrikiska undersåtar
att besöka Collegium germanicum i Rom, den historiska plantskolan för jesuitisk
propaganda, hvilken ännu lefver kvar under en i yttre måtto något förändrad form.
De upphäfde den andliga domsrätten i världsliga mal, förbjödo vad till Rom, påbjödo,
att biskop skulle gå ed till statens herre och att den skulle afläggas först till honom,
sedan till Rom. Från januari 1782 började klostrens antal inskränkas; af 2.163
kloster i den österrikiska monarkien blefvo till 1786 inalles 738 indragna. Hela
grupper af kongregationer upphäfdes genom olika edikt. De gods, som tillhörde de
upphäfda kongregationerna, lades under hofkammarens förvaltning; deras afkastning
användes till prästbristens afhjelpande, för hvilket ändamål i de särskilda
kronlan-den staten lät inrätta prästseminarier. Förordningar utgåfvos om gudstjensten,
processioner blefvo helt enkelt förbjudna, kyrkogårdsväsendet ordnades — betecknande
nog med aktgifvande på moderna hygieniska åsikter, något som för öfrigt äfven gaf sig
tillkänna på andra områden af josefinsk lagstiftning. Hela denna ifriga
reformverksamhet i den moderna upplysningens anda afsåg tydligen mindre en inre kyrklig
och religiös omdaning — i sådant fall hade den måst välja en annan taktisk stånd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free