Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
Ludvig XV:s. Äfven under andra tidehvarf uppträda »de stora mätresserna», men
hvarken under Ludvig XIV eller i England, i Sachsen eller annorstädes bestämma
de statens öden och förmå att till och med från de mest afgörande politiska beslut
med ett leende förjaga hvarje känsla af ansvar, hvarje samvetets röst, som skulle kunna
hejda en fördärflig villfarelse, en egensinnig nyck. For att begreppet anständig kvinna
skall blifva sa trådslitet, som det då framträder för oss, ar det nödvändigt, att Ludvig XV:s
tidehvarf brutit in. Den normala och ärbara kvinnan har i denna omgifning nästan
förlorat känning med hvad som rör sig på ytan af lifvet, men också med hvad som
ar betydelsefullt och utgör
dess kärna; man erinre sig
det ungkarlslif,som konungen
på Sanssouci torde, och man
glömmer ständigt, att han
ar en äkta man. En Maria
Teresia, ett mönster för
kvin-norvhustrur och härskarinnor
utfärdar i Wien drakoniska
påbud i sedlighetens intresse
och vill utrota alla små lätta
damer, men hon tyckes som
undantag blott bekräfta
tidens karaktär. Mera
tidstrogen ar Katarina II med alla
de kärleksförbindelser, hvilka
hon som själfhärskarinna
tilllåter sig, eller — ett lindrigare
fall—den ärbara kejsarinnans
i Wien egen dotter,
Frankrikes unga kronprinsessa och
blifvande drottning, som med
fröjd och glädje och lätt hjärta
ständigt dansar på den smala
gränslinien för hennes
fåfängas tillåtliga triumfer. Och
Marie Antoinette betecknar
dock ett sedligt framsteg vid
detta hof, där ända till
Ludvig XVLs tronbestigning den
ena mätressen aflöser den
andra som härskare öfver
Kostym- och sedebild från rokokotiden. både konung och land. Dyg-
Kopparstick af de Launay efter en teckning af J. M. Moreau d. y. den ligger på den tortyrbänk,
som heter Ludvig XV:s
tidehvarf, och naivitet och oskuld likaså; man leker blott alltjämt med dem för att sålunda
erhålla ett ytterligare raffinemang. Och som det varit, sa fortgår det ännu efter Ludvig
XVI:s tid och på andra sidan om Frankrikes gränser. I Tyskland utmärker sig denna
älskogslek för en homöopatisk förtunning, som då var på modet, men i denna
erhåller den också en tillväxt i styrka, som den längtar efter: i det »tuktiga» koketteriet
med schaletter, i rastlöst bedrifna pantlekar, i omfamningar, som låtsas vara
vän-skapsbetygelser, i ömma handlingar vid alla möjliga tillfällen och framför allt i
gemensamt utgjutna tårar af rörelse och glädje.
Äfven andra tidehvarf, exempelvis renässansen, hafva öfvernog att berätta om häftig
sinnlighet, som utmärkt de starkaste och snillrikaste naturer. Men sa som under
denna hafva under ingen tid — vi hafva redan berört det och erinra ytterligare om
Vol-taires Pucelle och dylikt — just de män, som uppträda som reformatorer och
folkuppfostrare och hvilka äro de mest lästa litterära författarne, skänkt slipprigheten en
tribut sa stor och med sa gifmild hand; aldrig har man sa utan betänklighet utplånat gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
