- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
398

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398

W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.

tämligen inbringande
lef-nadsklokhet och som hade
ganska mycket kvar af
sentimentalitet af ofvan antydt
slag och af förtunnad,
hemlig vällust. Efter
Richardson följde andra, som voro
finare psykologer an han;
de trodde icke sa blindt på
den absoluta dygden och
den absoluta
skurkaktigheten, de förrådde alltså
redan den insikt om alltings
relativitet, som tillhör ett
folk, som framskridit långt
i bildning och erfarenhet,
och de höllo icke sa tråkiga
och ändlösa predikningar.
Det inflytande, som de alla
utöfvade i Frankrike och
Tyskland — framför allt
Richardson, ty
genomsnitts-författarne höllo sig till
honom — var rent oerhördt,
sa mycket mer som
kontinenten jämväl i dessa
romaner begärligt spårade
något af engelsk
medborgerlig frihet. De gestalter,
som de goda tyskarne
skapade, fingo engelska namn,
inånga flere an Lessings Miss
Sara Sampson. Lady
Mil-förd, »en furstes favorit»,
diktades, för att hon —
mätressen! — midti
1700-talets småfurstliga,
lakejsinnade värld skulle få säga
ett ord af fri, mänsklig
själf-aktning och komma sin
omgifning att blygas. I
förbigående sagdt verkar det
en smula giordt att låta »ladyn» spela denna roll, då ju icke det nationalstolta
England levererade dylikt material åt utländingar, icke ens åt furstar, utan i främsta
rummet öfverlemnade omsorgen därom åt danserskornas land, Italien. Det väsentliga
var emellertid, att inom den hederliga tyska nationen, sa oförbrukadt kraftig och sa
obegränsadt mottaglig, spirade, bland sa mycken annan sådd, den engelska starkast
upp; hvad som i denna var sundt och kraftigt frodades här tack vare likartad mark
och gammal, nationell frändskap.

England var den germanska stat, som bland Europas visserligen icke nått högst
i kultur eller hade att uppvisa den mest förfinade kultur, men det var den, där
kulturen blifvit mest utbredd och lättast tillgänglig — konventionell. Det var ock
den politiskt starkaste germanska staten. Det blef därför England, som fick hjälpa
till att väcka ett annat och äldre germanskt folk, som sedan — visserligen först på
1800-talet — började ställa sig vid Englands sida. På två vägar, dels genom
förmedling af Montesquieu och Voltaire, hvilka lättare an engelska författare lästes i
Tyskland, dels på omedelbar litterär väg leddes strömmen till det tyska folket: det

Porträtt af fru Mears af Thomas Gainsborough,
Malning i baron v. Rothschilds samling i London.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free