Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK OCH ANTIK ANDA. UPPKOMSTEN AF EN TYSK KULTUR.
407
fullkomning, måste först hvarje enskild genomlöpa, den ene tidigare, den andre senare.»
Sådan ar andan i denna lilla bok, som manar till lugn, tålamod och arbete, och
den klingar ut i ord, som förebåda Fichte, storartade och väldiga i sin lyftning,
nanteistiska och individualistiska på en gång: »Hvad ar det då, som jag försummar?
Ar icke hela evigheten min?»
På ena sidan Lessing och — trots allt — Voltaire; fransmannens uppslag, af en
tysk utformade till den mest förädlade, fasta tankebyggnad. På andra sidan
Rousseau och — Goethe (1749—1832). Den unge man, som under inre kamp växte upp
till Tysklands genius, hade gripits af den hembygdskänsla, som utbredde sig
öfverallt, och den hade gifvit sig
luft i Götz. Men på samma
gång spirade upp i honom
under de lidelsefyllda och
li-dandefyllda åren i Wetzlar den
socialrevolutionära franska
sådden; redan Götz bär vittne
därom, där riddaren, som
förtviflade om sin samtid, med
trotsets brist på logik kastade
sig in i bondekriget och blef
ledare för detta uppror, som
sattes i scen af det lägsta
ståndet. Man spörjer om den
djupare innebörden af
Werther och hemligheten af dess
oerhörda inverkan på
samtiden, »Wertherfebern», som
icke utbredde sig blott inom
den tyska allmänheten.
Svaret ligger i den ton af
förvirring och sönderslitenhet,
skapade af förhållandena
allena, som hörbart klingar
igenom, i den upprörda och
tvif-velsjuka stämning, som
behärskade diktaren under dessa
ar, då han kände leda vid
sig själf och hela världen,
kände sig af olust och
rådlöshet bragt i harnesk mot sin
omgifnings faktiska och
sedliga kraf. Hur själfständig
dikten an ar i öfrigt, ligger
dock ännu ett med Rousseau
(Nouvelle Heloise) besläktadt drag däri, att ramen kring det hela bildas af och själfva
konflikten ligger i en kärlek, som ställer sig utom världens och människornas lagar
och dödas af dessa lagar. Hjälten ar revolutionärt öfverretad, hans illusioner äro
krossade, han vill rubba de konventionella orättvisorna, då kommer denna
hjärte-sorg, som vållar honom ett sa outsägligt personligt lidande, hans stämning stegras
till förtviflan, och sa följer det tragiska slutet.
Namnet Rousseau användes här som en sammanfattande benämning, betecknar en
stämning, från hvilken knappast någon samtida gick helt fri. Rousseau,
urmakar-sonen från Geneve, var bortskämd af andra och af sig själf och därför uppriktig,
ja, han kände i uppriktigheten ett slags vällust, och han gaf tidigast och i den mest
bestämda form ett uttryck åt antydda stämning. Emedan man blifvit sa kraftlös,
led hela världen af att alla förhållanden blifvit sa tillspetsade, af allt det
konventionella, af bildningen och förfiningen, och alla längtade bort därifrån — både de,
Gotthold Ephraim Lessing. Malning af J. H. Tischbein d. ä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
