Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
satta honom i stånd att förverkliga sina ideer, och för ögonblicket hade den
grof-hugget förnuftiga boken, som uttalade hvad alla tänkte eller voro färdiga att tänka,
en rent oerhörd framgång. Mot religiösa, konventionella och kulturella lögner
uppträdde nu Hamburgcynikern, skolmästaren uppträdde mot skolmästarne, och de af
samtidens tyskar, som ej förstodo sig på att läsa fransmännen själfva, fingo nu till lifs
något, som verkade som ett tämligen fränt extrakt af Voltaires, desslikes Rousseaus
och på köpet encyklopedisternas ideer, alltsamman kryddadt med en god del
hemmagjord originalitet.
Basedow var betänkt på att själf utgifva en tysk encyklopedi, ett kompendium af det
moderna vetandet, fritt från alla traditioner och all schematism. Det bihang, som
han till sitt 1768 utgifna arbete fogat under titel Elementarbuch der menschlichen
Erkenntnis lät redan ana något dylikt; därpå grep han sig an med sitt
Elementar-werk. Enligt sin undertitel skall arbetet innehålla »ett ordnadt förråd af alla
nödiga kunskaper för ungdomens undervisning från början till uppnådd akademisk
ålder, till lärdom för föräldrar, skollärare och informatorer, till nytta för enhvar
lärare att fullkomna sitt vetande». Denne man förstår sig på boktitlar; på denna tid
skyggar man ej för deras vidlyftighet, man ar van därvid. Äfven »elementarverket»
utbjudes till subskription, och hela den modernt sinnade världen prenumererar
därpå, furstarne i spetsen, bland andra till och med abboten i det bekanta vallfartsklostret
i Einsiedeln; filosofen i Sanssouci reagerar icke, men Katarina offrar en betydande
summa. Och den, som mindre kan göra, när det ar fråga om penningar, han
rekommenderar arbetet x>ch sörjer för dess utpuffande och spridning. Ingenting kan vara mer
typiskt för hur suggererande tillkännagifvandet om boken verkade an det sätt, hvarpå
den fromme, uppriktigt anti-rationalistiske Lavater — svärmeriets öfverstepräst (men
också den, som sökte stå väl med hela världen) — sökte skaffa sig en ståndpunkt,
hvarifrån han kunde blifva en Basedows eldige advokat: boken skulle på sitt sätt
icke vara religionen till skada utan tvärtom rent af till gagn. Basedow frossar i att
skörda penningar, lyckliggöra människor och utbreda sund elementarbildning; en
dotter, som kom till världen ungefär samtidigt med de första banden af
»elementarverket», gifver han vid det ofrånkomliga kristliga dopet namnet Prenumerantia
Elementaria Philanthropia — en demonstration, som påminner om nutida fritänkares och
socialdemokraters demonstrationer inför tjenstförrättande myndighet, blott mera smaklös.
Knappt hade prospektet till Basedows »elementarverk» utsändts, förrän en
välmenande och ädel furste, arfprins Fredrik Frans af Anhalt-Dessau, beslöt att med
denne mans tillhjälp gifva uppslag till en upplyst och naturlig undervisning. Ar 1771
kallade han honom till Dessau, gaf honom rikligt underhåll, ett stort komplex af
byggnader med trädgårdar och ytterligare 12,000 thaler till de första anordningarne.
Hans skyddsling ar en egendomlig pedagog; han dricker mer an till och med hans kraftiga
fysik mår väl af, han behandlar sin hustru brutalt, han ar mer en snabbt påverkad, vild
bokslukare an en i ädlare mening själfständigt genombildad människa, han har egentligen
alltid blott i tankarne sitt författarskap, hvilket han rastlöst bedrifver, liggande i sin säng,
han tänker alltid mera på den verkan han kan öfva på den stora allmänheten an den han
kan hafva på den enskilde individen. Men ändå — denne Basedow kommer nu i tillfälle
att förverkliga sina ideer, han blir grundare af Philanthropinum i Dessau, denna
mönsteranstalt för uppfostran till naturlighet och människokärlek. Ledaren saknade dock den
ratta hänförelsen; utsikten att få en talrik lärjungeskara var honom snarast obehaglig.
Två barn till Basedow och en enda lärjunge utom familjen voro hans första elever.
Anstaltens »paradhäst» var Basedows dotter Emilie — hon var naturligtvis uppkallad
efter Rousseaus Emile. Hon började vid 41/» års ålder läsa latin, ett ar senare
talade hon lika bra som Cicero, och som en yngre släkting berättar, uteblefvo —
såsom med underbarn plägar vara fallet — icke längre fram de ledsamma följderna för
henne af denna konstlade, allt annat an naturligt sunda och äfven i öfrigt
base-dowskt öfverdrifna dressyr. Först efter 10 ar kom anstalten någorlunda i gång,
1782 kom den som längst och räknade då 25 lärjungar från alla kanter af Europa,
1793 upphörde dess verksamhet. Hvad den åstadkommit af betydande och
beståndande resultat, sedan det äkta basedowska reklammässiga sensationsmakeriet upphört,
var det kraf på sundhet och naturlighet, som låg i programmet. Under en förvekligad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
