Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. P. Choffard fec.
Efter freden i Paris och Hubertsburg stod icke Bute länge i spetsen för
Englands regering. Väl behärskade han underhuset, men han gjorde det endast genom
tillhjälp af medel, hvilka en regering i ett land med utbildadt parlamentariskt
styrelsesätt visserligen ej på längden helt kan undvara, men som han använde på ett
brutalt, skamligt sätt: han gick ända till ohöljd bestickning och röstköp. Blottor
hade han också gifvit sig i tillräcklig mängd, af hvilka hans motståndare kunde
begagna sig; de lågo i den halfhet, hvarmed han fört kriget till slut och hvarmed
han vid fredsslutet tillgodosett Englands världsintressen, och han fick också höra,
alt han komprometterat Englands namn genom den fulländade trolöshet, som han
visat gentemot Preussen. Det var konungens förtroende till sin förre uppfostrare
och Butes nära förhållande till dennes moder, som hållit honom uppe. Men i
början af ar 1763 insåg han själf, att hans roll var utspelad, och den 8 april tog han
afsked. Nu följde en tid, under hvilken konungen försökte att personligen regera
med sitt parlament, medan ministrarne endast utförde konungens befallningar. Ar
1766 såg sig konungen emellertid nödgad att an en gång vända sig till Pitt. Nu
blef Pitt upphöjd till earl af Chatham, och därmed tillhörde han ej längre
underhuset. Men därmed stod han ej längre på den mark, där han tillkämpat sig sin
plats i Englands historia, och den store whigledarens popularitet bland Englands
folk var nu till ända. Pitt var ej mer an femtioåtta ar, men hans nervsystem var
förstördt, och äfven den andra sjukdom, hvaraf en politiker lider — i grund och
botten densamma — gjorde honom vid denna tid märkligt deprimerad: han längtade
från arbetet till lugnet, till landet, men på samma gång kunde han ej fördraga
hvilan, ej lida att ej hafva sin hand med i affärerna. Först då han 1768 åter trädde ur
ministären, blef han åter den gamle, och då hade han åter glänsande dagar som
talare; det gällde då de betydelsefullaste ärenden, de nordamerikanska koloniernas
resning och deras behandling.
I samband med det obehag, som England kände af sitt förhållande till
Preussen, och som det dels sökte hyckla bort, dels ärligt vidgick, stå vissa företeelser,
som, i och för sig obetydliga, ledde till utgifvandet af en utomordentligt ryktbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
