Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONENS FOREBUD.
421
wienska, kvick och företagsam samt sprudlande af lif, tillräckligt skarpsynt och rik
på kvinnlig instinkt för att snabbt få klart för sig, hur hon skall kunna behärska
människorna, och äfven för att, åtminstone i det hela, veta med hvem hon har att
göra. Men å andra sidan kan hon knappt sägas hafva haft någon bildning i verklig
mening, hon ännu mindre an flertalet af de kvinnliga varelser, som efter ett mer eller
mindre anständigt förflutet stigit upp till regerande mätresser. Den unga
ärke-hertiginnan blef ju ock sa tidigt förlofvad och förmäld, att hon knappt hann lära
mer an att tala franska och att skicka sig efter den goda tonens fordringar — delta
var ju för öfrigt det omtyckta tyska maneret, i detta fall visserligen rättfärdigadt af
ett bestämdt syfte. Man erinrar sig
härvid, huru Maria Teresia, under det de
svårigheter, som bereddes henne från
preussiskt håll, voro som värst, sökte
trösta sig en smula därmed, att hennes
Josef dock skref en bättre, d. v. s. mera
ortografiskt riktig, franska an den
ryktbare konungen i Sanssouci. Marie
Antoinette tog lifvet lätt och hade lätt sinne;
icke sa, som skulle en verklig fläck
fallit på hennes äktenskapliga lif, men
det var hennes nöje att hafva en del
personliga hemligheter och syssla med
små intriger och en lek med elden. Ja,
en lek, som ser tvifvelaktig ut, roade
henne, och hon gaf efter för den. På
det politiska området var hon egentligen
dilettant, och hvad hon där åstadkom
var blott utslag af hennes lust att göra
sig viktig och af kvinnlig fåfänga. Hon
förebråddes tidigt för att drifva
österrikisk politik, och förebråelsen har länge
följt henne, men för att göra detta
saknade hon förmåga, och från Wien skulle
man ej på allvar anförtrott henne att
syssla därmed. Den af hennes samtida,
som mest ingående kritiserat och
klandrat henne, var Josef II själf, om han an
vid ett personligt besök i Paris icke i
längden kunde känna sig oberörd af
systerns behagfullhet, när hon uppträdde i kunglighetens glans, och därför under
sin därvaro blef mera vänskapligt och varmt stämd mot henne. Under
kröningsfestligheterna i Reims beviljade hon audiens åt hertigen af Choiseul och hade med
honom ett samtal, i trots af att han vid sitt fall — orsakadt af madame Dubarry
och hennes krets — förvisats från hofvet; det stack starkt af gentemot konungens
korrekt afvisande hållning emot hertigen, men någon politisk afsikt låg ej därunder —
däri låg blott ett uttryck af naiv, förtrolig välvilja mot den man, som afslutat både
det fransk-österrikiska förbundet och förmälningstraktaten. Men just sådana små
drag af egenvilja utmärkte henne, och sa fick hon en vacker dag det fula öknamnet
»österrikiskan» — fult, då på den tiden icke blott den allmänna meningen utan ock
Ludvig XVI:s personliga öfvertygelse var den, att närmandet till Österrike var roten till
allt politiskt ondt och orsaken till alla de olägenheter, hvaraf Frankrikes politik då
kroniskt led, medan man dock icke lyckades eller kunde besluta sig för att kasta om system.
Maurepas var icke blott en fin och kvick hofman, som gjort sig fruktad för sina
epigram, hvilka långt förut, 1749, kostat honom hans ministerportfölj, då madame
de Pompadour kände sig sårad af dem. Han var ^n man med ämbetsmannarutin, men
då han alldeles ej hade något eget program och icke var man att uppgöra ett sådant,
lag den tanken för honom nara, att Frankrike borde, då ett tillfälle därtill nu vid
Ungdomsporträtt af
drottning Marie Antoinette.
Farglagdt kopparstick
af Francois Janinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
