Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LAGSTIFTANDE NATIONALFÖRSAMLINGEN (1791 — 1792).
469
Folket tränger in i Tuilerierna.
Kopparstick af Berthault efter en teckning af Prieur.
samlingen och framställa förslag om krig mot Österrike. Han gjorde det med
darrande stämma och tårade ögon, men kring honom skallade partiernas jubel.
Under tiden hade oviljan öfver det laglösa tillståndet flerstädes gifvit sig luft i
våldsamma utbrott, ja i öppet inbördeskrig i landsorten. Assignaterna sjönko i värde,
det klingande myntet försvann, näringslifvet afstannade, hungersnöd hotade, och
förföljelsen mot de edvägrande prästerna skapade ett nytt, kyrkligt elände, liksom det ej
var nog med det ekonomiska. I Paris dref man oupphörligt allt längre åt vänster.
Den nyblifne mären Petion var en inskränkt, elak personage, inbilsk och »dygdig».
När i januari 1792 val till halfva kommunalrådet egde rum, utföll det i demokratisk
riktning; de ytterliga jakobinerna Manuel och Danton erhöllo viktiga befattningar,
den förre som prokurator, den senare som dennes »substitut». Tusentals pikar
utdelades bland de lägre klasserna, och den röda mössan kom på modet. Ett antal
till galärstraff dömda schweizersoldater blefvo frigifna, mottogos i församlingen och
firades af stadsstyrelsen med en högtidlig fest. Detta var den första egentliga
revolutionsfesten, den första, på hvilken många andra% följde.
Mer och mer minskades hvad som ännu fanns kvar af konungamakt. Ministären
undergräfde afsiktligt dess anseende, de girondistiska och jakobinska tidningarne
brännmärkte Ludvigs omgifning som en »österrikisk kommitté», som förrådde alla
krigsplaner; de fordrade lifgardets upplösning och inkallande till Paris af 20,000 frivilliga
nationalgardister (federerade.) Vidtagandet af sistnämnda åtgärd skulle i det
närmaste betydt konungadömets tillintetgörande. Ludvig fick nu stöd hos Dumouriez
och det parisiska nationalgardet, som stod på tämligen dålig fot med jakobinerna.
Konungen vågade ändtligen att afskeda sin girondistiska ministär och uppdrog åt
Dumouriez att bilda ett nytt kabinett. Denne trotsade till en början alla angrepp i
församlingen, men fann sig snart sakna tillräckligt stöd af konungen, som bestorma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
