- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
478

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478

J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.

Ludvig XVI:s afsked från sin familj.

Kopparstick af L. Schiavonetti
efter en malning af C. Benazech.

att sålunda kontrollera tillträdet dit. Hade detta lyckats, sa skulle sannolikt
processen fått en annan utgång. Men som alltid svek dem modet, när det gällde handling.
Förslaget återtogs.
Den 26 december var den andra rättegångsdagen i konungens sak. Pöbeln var
upphetsad och ville mörda Ludvig, då han färdades till konventet. Försvararne
talade käckt och sakligt, vederlade anklagelserna och gingo från sin sida öfver till
anfall, men begingo såtillvida ett missgrepp, som de ej starkt nog betonade den
politiska synpunkten, icke tillräckligt klart visade de vacklande, att man genom
konungens dom skulle störta landet i oberäkneliga krigs fasor. Bergpartiet svarade
på framställningen med vildt tjut. Utgången af processen gjordes ej till en
rättsfråga utan till en maktfråga; härvid spelade förslaget om vad till folket en
väsentlig roll. Jakobinerna bekämpade det, girondisterna kräfde bifall därtill. Ja, i denna
kamp blef frågan om konungen en bisak; det gällde redan nu en afgörande strid
mellan två dödligt fientliga motståndare och därmed revolutionens öde och Europas.
De främsta kämparne på hvardera sidan voro Robespierre och Vergniaud. Enär
medlidande med konungen gaf sig till kanna i landet, till och med i Paris, läto
kommunalråd och öfvervakningskommitté företaga talrika häktningar och fyllde
nationalgardet med slödder; Marat hetsade, upplopp egde rum. Kort sagdt: med
konstlade medel skapades en sådan panik, att under årets sista veckor 14,000
människor lemnade Paris. Men girondisterna gjorde alltjämt motstånd. Då aflägsnades
linie-trupperna från hufvudstaden, kanoner ställdes till sektionernas förfogande, och
slutligen drogos de moderates sista skyddsvärn, 5,000 federerade, undan deras inflytande.
Under tre månaders ämbetsförvaltning hade den dåvarande jakobinske krigsministern
Pache gjort oredovisade utgifter till ett belopp af 160 millioner. Men
penningarne hade ej användts förgäfves. Hans parti hade vunnit slaget, församlingen hade
blifvit gjord värnlös. Konventet hade att besvara tre frågor: Ar Ludvig skyldig?
Hvilket straff skall drabba honom? Skall vad till folket ega rum? Om den sista
frågan kunnat framställas först, sa hade konungen räddats, men det lät sig icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free