Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTET (1792—1795). 489
Girondistema i fängelse. Malning af Paul Delaroche.
Bödelsbilan, »den blodiga guillotinen», blef tidens symbol. Revolulionstribunaleis
verksamhet stegrades i ständigt ökadt mått; den obarmhärtige Fouquier-Tinville
tjenstgjorde här som offentlig åklagare. Den 3 oktober beslöts, att rättegången mot
drottningen liksom mot girondisterna skulle taga sin början. Då den olyckliga Marie
Antoinette från Conciergeriefängelset förts inför tribunalet, erbjöd hon en bild af skakande
elände. Där stod den en gång beundrade furstinnan i sliten dräkt, med grånadt hår
men med ädel hållning, i hvarje tum en drottning, som med värdighet och
skicklighet försvarade sig. Anklagelseakten sökte ej blott beröfva henne hennes hufvud
utan ock moraliskt tillintetgöra henne genom att beskylla henne för att hafva bedrifvit
otukt med sin åttaårige son. Den stackars gossen hade beröfvats henne och lemnats
åt en skomakare, som genom brännvin och stryk systematiskt fördärfvade honom.
Domen lydde på dödsstraff. Morgonen efter det den afkunnats, besteg Maria Teresias
dotter utan fruktan schavotten under pöbelns skrän.
Girondisterna, som väsentligen buro skulden för hennes öde, följde henne efter
fjorton dagar, och som ett hån föreföll anklagelsen mot dem för konungskhet. Bland
de 21, som trädde inför tribunalets skrank, befunno sig Brissot, Vergniaud och
Gensonné. Under sitt försvar ådagalade de åter på ett lysande sätt sin begåfning, men
på samma gång förrådde de sin karaktärssvaghet. Den 31 oktober slutade de sitt
lif på schavotten. Partiets egentliga ledare, fru Roland, hade ej flytt utan bidade
lugn sitt öde och gick med nästan jublande glädje till döden. Hennes make föll
för egen hand. Oafbrutet arbetade nu guillotinen. För att snabbare komma till
slut nöjde sig domstolen med summarisk process och dömde stundom 20 å 30
personer på en gång. Nu afrättades bland andra hertigen af Orleans, Filip Égalité,
under högljudd själfanklagelse för sina förbrytelser mot sin frände, vidare
nationalförsamlingens förste president, den 70-årige Bailly, Barnave, Duport, Manuel, general
Houchard och prinsessan Elisabeth, Ludvig XVI:s syster. Med dyster entonighet
träffade fallbilan alla, gamla och unga, skyldiga och oskyldiga.
Héberlisterna firade formligen orgier, framför alla Hébert själf, en bödelsdräng
och en elegant kavaljer på samma gång. Men hans och hans stallbröders regering
var eländig; den utmärkte sig för oskicklighet, rofferi, slösaktighet och oordning.
Till och med Paris’ proletärer blefvo motspänstiga, och ingen hade bättre väderkorn
för sådant an Robespierre. Redan länge var honom det ruskiga sällskapet
motbjudande, ty han fordrade lydnad, medan hans medtäflare under maktens berusning
blefvo mer och mer farliga. Hvem svarade för, att de icke skulle störta välfärdsutskottet
och ersätta det med »kommunen»? Att gå tillsamman med dem vore i längden omöjligtl
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
