Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Den sårade Robespierre i välfärdsutskottets yttre rum.
Kopparstick af Berthault.
gatorna, allt snabbare arbetade guillotinen. Under sju veckors tid föllo 1,400 hufvuden.
Och likväl uteblef verkan häraf; anblicken af blod blef alltför vanlig, skräcken
förlorade sid udd. Med gladt mod, ofta med ett skämt på lapparne gingo de dömde
till döden. Saint-Just fällde det yttrandet: »Franska folkets gom har blifvit känslolös
som drinkares. Döden har förlorat sin skräck. Det ar kusligt att lefva.» Han hade
ratt: det var en glädjelös, förskräcklig tid.
Öfverdriften framkallade motstånd. Resterna af hébertister och dantonister slöto
sig tillsamman som »bergparti». Deras ledare voro Tallien och Barras, snart också
Sieyés och den sluge Fouché. Dessutom aflägsnade sig Collot, Billaud och Barére
mer och mer från den mäktige. Och välfärdsutskottets medlemmar visste redan
länge, att Robespierre tänkte prisgifva äfven dem. Det fanns alltså flere fientliga
riktningar, men de gingo hvar sin väg, ty den ena hade ej förtroende för den andra.
Under dessa omständigheter blef Carnots hållning af vikt; han insåg liksom Collot,
att den enda räddningen lag i att komma mördaren i förväg, ty redan förkunnade
Saint-Just, att en diktatur var nödvändig. Konventets stora flertal var obeslutsamt,
men sa småningom närmade det sig de Sammansvurne. Då Carnot den 24 juli sände
största delen af Paris’ artilleri till gränsen, skedde brytningen, ty Robespierre och
hans vänner drogo häraf den riktiga slutsats, att man ville göra dem sa försvarslösa
som möjligt. Omedelbart skredo de till anfall mot välfärdsutskottet och bragte den
26 juli (8 thermidor) på tal åtgärder i detta syfte. I konventet stötte Robespierre
på häftigt motstånd, och slutligen råkade han i raseri och bragtes ur fattningen.
Större framgång hade han i klubben. Där nedhyssjades Collot och Billaud, och där
framställdes förslag, att man skulle sätta sig i besittning af Tuilerierna. Robespierre
afböjde detta, ehuru det antagligen skulle lemnat honom segern i händerna. I
förkänsla af sitt stundande öde hade han sedan några dagar förlorat sin vanliga
säkerhet. Äfven i välfärdsutskottet drabbade de motsatta riktningarne häftigt samman.
Af alla krafter arbetades inom bägge lägren i det fördolda. Den 27 besteg
Saint-Justtalar-stolen i konventet för att rikta ett angrepp mot Robespierres fiender. Knappt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
