Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTET (1792—1795).
497
Gatustriden den 13 vendémiaire.
Kopparstick af Berthault.
minoritet kvar i salen, och denna utfärdade omedelbart flere dekret efter sitt sinne
och utnämnde en tillförordnad regering. Då ankom nationalgardet, fördref patrioterna
under trumhvirflar och fängslade deras ledare. Morgonen därpå trängdes de upproriske
tillbaka till förstaden S:t Antoine, men på eftermiddagen måste nationalgardet åter
vika; då anryckte linietrupper, och lugnet återställdes. Nu vidtogo de moderate
genomgripande åtgärder; de läto skjuta anstiftarne af upproret, afskaffade definitivt
revolutionstribunalet, rensade nationalgardet, aflägsnade 62 medlemmar ur konventet
och inlade en besättning af trupper från fronten i Paris. Det sista försöket att upplifva
det gamla skräckväldet hade misslyckats.
Thermidorister och dantonister hade segrat, men blott för att snart se sig
öfver-flyglade högerifrån, ty den uppfattning blef alltmer allmän, att endast återinförandet
af konungadömet kunde göra slut på det allmänna eländet. Då afgjordes den persons
öde, på hvilken Frankrikes ögon voro fästa. Den unge dauphin, som ryckts från
sina föräldrar och af en skomakare Simon blifvit förstörd genom brännvin och
misshandel, dog den 8 juni. Hans sista ord voro. att han hörde himmelsk musik och
sin moders stämma. För regeringen kom hans död lägligt, ty anspråken på kronan
öfvergingo nu på grefven af Provence, en halsstarrig emigrant, hvars hållning gjorde
ett fredligt återupprättande af monarkien omöjligt. Hvad som icke gick med godo
försökte några inflytelserika män utföra med vald, bland dem general Pichegru, som
anförde den franska hären i Belgien. I Vendée och Bretagne jäste det nu som förr,
emigranterna satte i land 3,600 af de sina vid Quiberon på Bretagnes kust, och
många chouaner strömmade till. Men handlingskraft och enighet saknades, man
visste ej begagna tiden, general Hoche skyndade dit med republikanska trupper och
tog de upproriske till fånga. På konventets befallning blefvo 700 af dem afrättade, men
icjte ens härigenom lyckades statscheferna för dagen höja sitt anseende i nämnvärd grad.
Världshistoria V. 63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
