Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Slaget vid Jemappes den 6 november 1792.
Kopparstick af Berthault.
Frankrike med tillintetgörelse, om blott ett hår kröktes på konungens hufvud. Det
var sa mycket dåraktigare, som hotelsen tills vidare stannade vid tomma ord och
bidrog att stegra fiendens krigiska anda. Oändligt långsamt kommo österrikarne
efter och med ganska obetydlig styrka, och hertigen af Braunschweig, som öfver
hufvud ej lofvade sig mycken framgång af en samverkan med dem, hade helst genast
vändt om.
Trots allt detta voro utsikterna till en början synnerligen mörka för Frankrike.
Dess armé var uppställd i en lång linie från Basel till Dunkerque och räknade
faktiskt blott 82,000 man. Lafayette hade erhållit befälet öfver härens vänstra hälft.
Preussarne voro 42,000 man, medan Österrike småningom sammandrog 81,000
soldater. Ändtligen, i slutet af juli, började från Koblenz preussarnes inmarsch. Hvar
de sammanträffade med fienden, flydde denna. Longwy och Verdun föllo i deras
händer. Konungen ville raskt framtränga mot Paris; men hertigen fann detta alltför vågadt:
han trodde sig ej böra lemna några ointagna fästningar i ryggen. Och dock var
ögonblicket sa gynnsamt för en djärf krigföring. Lafayette vägrade nämligen att godkänna
hvad som skett i Paris den 10 augusti och gaf sig åt österrikarne. Därigenom
sönderföll hans redan förut löst hopfogade arme sa totalt, att den nye befälhafvaren, general
Dumouriez, ej hade mer an 20,000 man samlade. Med dessa tänkte han hålla stånd
mot preussarne i Argonnes skogiga bergstrakter, på samma gång som han drog till sig
Kellermann, som anförde den arme, som stod närmast. Vid Valmy kom denne att intaga
en fullkomligt ohållbar ställning framför hufvudlinien. Likväl anföll hertigen icke utan
ville manövrera bort honom. Till slut förlorade konungen tålamodet och befallde ett
frontangrepp mot fienden. Jublande ryckte preussarne fram, följda af österrikarne.
Då de kommo under det franska artilleriets eld, upptogo deras batterier kampen.
Bakom dem gjorde stormkolonnerna halt, beredda till strid, men befallning till anfall
gafs ej. Konungen ville strida, hertigen manövrera, och sa gjorde man intetdera.
Dagen gick. Till sin egen förvåning hade de frivillige icke flytt for Fredrik den Stores
fruktade soldater. Under nattens mörker aftågade Kellermann, och nästa morgon hade
fransmännen intagit en stark ställning. På kvällen vid bivacken uttalade Goethe det
betydelsefulla ordet: »Från i dag och från denna plats tager en ny epok i
världshistorien sin början, och I kunnen säga, att I varit med därom.» Faktiskt hade vid
Valmy kontrarevolutionen dukat under. Braunschweig vågade icke företaga några
allvarsamma operationer vidare; Dumouriez var klok nog att uppehålla honom med
underhandlingar, tills hunger, sjukdom och missmod bragte de förbundne i ett allt
ogynnsammare läge, medan fransmännen drogo till sig förstärkningar. Misstroendet
började vakna hos österrikarne, och de drogo sig tillbaka till Belgien. Detta blef
afgörande äfven för preussarne. Den 30 september aftågade de från olycksplatsen
och utrymde till och med Longwy och Verdun. Endast 10,000 stridbara soldater
skola hafva uppnått gränsen.
Under tiden gingo händelserna sin gång i Paris. Republiken utropades, och kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
