Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
J. VON PFLUGK HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Myteri af matroser i Brest.
Kopparstick af Berthault.
tillbaka. Häraf begagnade sig spanjorerna till att börja underhandlingar. Då dessa
strandade, grep man åter till vapen.
Kriget, som 1793 från Europas sida tycktes böra fattas äfven som ett korståg
mot jakobinerna, från Frankrikes åter fördes till skydd för dess Oafhängighet, hade
sa småningom förvandlat sig till ett rent eröfringskrig. »Det stora utskottet för
folkets heliga resning», som Danton kallade konventet, syftade lika hänsynslöst till
eröfringar som till utbredning af de revolutionära ideerna, och likaså sträfvade Thugut
i Wien och de preussiska statsmännen, utrikesministern Haugwitz och Lucchesini, i
Berlin efter landvinningar, på samma gång som de sökte hindra hvarandra att göra sådana.
Året 1794 hade slutat med ett långsamt tillbakavikande från Österrikes sida och från
Preussens med hemliga intriger med Frankrike. Följden var, att under republikens
banér bragder kunde utföras, som ställde Condés och Turennes i skuggan. Alla fiender
besegrades, och Frankrike vann sina »naturliga gränser». Men småningom blef
Europa trött vid den långa kampen. Till och med i Paris gingo vågorna lugnare.
Ännu mer törstade ett par af fienderna efter fred, särskildt Spanien och Preussen.
Preussens läge hade blifvit oerhördt svårt; polackarne hade gjort uppror, och for
ett krig både i öster och väster räckte ej statens krafter till. Efter någon tvekan
beslöt då konungen att vända sina hufvudkrafter mot Polen och blott kvarlemna en
observationskår vid Rhen. Efter åtskilliga förhandlingar enade sig Ryssland och
Österrike i januari 1795 om en uppgörelse angående Polen, Venedig, Bayern och Turkiet
med korsande af alla Preussens intressen. Då England inställde utbetalningen af
subsidierna och den beväpnade neutraliteten till sjöss började väcka bekymmer,
gjorde sig först de tongifvande generalerna och sedan äfven Berlinkabinettet mer och
mer förtrogna med den tanken att söka få ett slut på kriget med Frankrike.
Konungen önskade fred för hela Tyskland; men när Österrike satte sig emot en sådan,
lät Haugwitz öppna förhandlingar, först enskilda, därefter officiella, med franska
sändebudet i Schweiz, Barthélemy. De ledde den 5 april 1795 till freden i Basel,
enligt hvilken Frankrike, till dess Tyska riket inginge fred, fick behålla Preussens
besittningar väster om Rhen. I hemliga artiklar öfverenskoms om eventuell
skadeersättning och om Nordtysklands neutralitet under Preussens ledning. Fredrik
Wilhelm fattade separatfreden i Basel som en inledning till riksfred, men häri skulle
han bedraga sig. Kriget fortfor, Tyskland led outsägligt, och i Österrike anklagade
man högt Preussen för förräderi.
Redan tidigare hade Holland sökt freden, och som batavisk republik erhöll det
en sådan den 16 maj, men under sa hårda villkor^ att republiken faktiskt blef be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
