- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
511

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET YTTRE KRIGET (1792—1795).

511

Franska flottans
inseg-ling i Livornos hamn.

Kopparstick af Duplessis-Bertaux
efter en teckning af Carlo Vernet.

roende af Frankrike. Under årets lopp slöt likaledes Spanien fred; äfven Sachsen, Hessen,
Portugal, Parma och påfven lade ned vapnen. På krigsskådeplatsen kvarstodo
sålunda blott Österrike, Sardinien och England.

Denna vändning innebar för Frankrike en lycka. Dess inre förhållanden voro
beklagansvärda, till sjöss hade det blott lidit förluster, och segrarne på fastlandet
hotade med förblödning. Vid Rhen hade sedan 1794 omkring 150,000 man gått
förlorade genom sjukdomar, ansträngningar och strider, och i Vendée lika många.
Folket kände sig efter all oro och öfveransträngning under skräcktiden gränslöst
ut-mattadt. De bägge Rhenarmeerna under Pichegru och Jourdan hade sjunkit ned
till en styrka af 90,000 man hvardera, och deras duglighet hade sjunkit an mer. Då
Frankrike svälte, måste hararne föda sig själfva. Soldaterna utpressade, stulo och
röfvade hvad de kunde komma åt, och sålunda hade dessa krigare, som på sätt och
vis kommit som frihetsapostlar, blifvit en skräck för folken. Om de förbundne blott
halfvägs hade haft allvarlig vilja till själföfvervinnelse, sa skulle det gått illa nog för
republiken. Men hur skulle stater kunnat handla med kraft utåt, när de som
bundsförvanter voro nära att angripa varandra? Först när Preussen förklarat, att det fann
sig i de rysk-österrikiska januariaftalen, riktade Thugut åter på allvar sina tankar
på krig.

Frankrike hade att tacka sig själft för ofantligt mycket, men räddadt blef det
genom händelserna i Polen.

Sjökriget.
r,s Franska flottan var under konungadömets tid, som förr ar sagdt, betydlig. Den
räknade 1789 64 linieskepp och lika många fregatter, inalles 214 fartyg med 13,310
kanoner och 80,000 mans besättning. Den var fördelad på tre krigshamnar, Brest,
Rochefort och Toulon. Utrustning, organisation, disciplin och skicklighet stodo
högre an inom den engelska marinen. Då bröt revolutionen ut och förstörde allt.
Myteri följde på myteri. Plundringar och mord egde rum; hela sjöväsendet gick
tillbaka, och flottan råkade i ett sorgligt läge. Trots detta förklarade konventet
England och Holland krig den l februari 1793. Den yttre anledningen härtill gafs af
Ludvig XVI:s afrättning; de verkliga orsakerna har man att söka i rivaliteten på det
ekonomiska området, i revolutionens världspropaganda och i Englands hänsynslösa
begagnande af sin makt öfver hafven. Tidpunkten for krigsförklaringen var ytterst
illa vald, ty Frankrike befann sig alldeles ej i det läge, att det kunde föra krig till
sjöss, och till lands hade det redan krig mot Österrike och Preussen. För att gifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free