Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
led den 10 oktober vid Maciejowice ett fullständigt nederlag. Hans trupper sprängdes,
han själf blef sårad och fången. Att han vid sitt fall från hästen skall hafva utropat
Fink Polonice! (det ar ute med Polen) ar ogrundadt, men orden karakterisera
ställningen fullkomligt riktigt.
I Warschau brusade lidelsernas vågor våldsamt och förvirradt, då Suvorov stod
utanför förstaden Praga. Efter ett kort bombardemang skred han natten mellan
den 3 och 4 november till stormning. Polackarne försvarade sig förtvifladt men
förmådde ej hålla stånd mot det kraftiga, med seg energi fullföljda anfallet, och nu
vältrade sig de rasande ryssarne genom gatorna och sablade ned allt, som råkade
ut för deras vapen. Tjugutusen människor skola hafva omkommit. Äfven i Warschau
var det slut med allt motstånd. Den 8 november höll Suvorov sitt intåg där, och
med Polens själfständighet var det nu förbi. Han förklarade, att det nu blott fanns
ett eröfradt land, och hans kejsarinna förstod att på diplomatiens område fullfölja
den militära framgången. Hon och icke konungen af Preussen hade nu tyglarne i
sin hand, och det skulle Fredrik Wilhelm blott alltför tydligt erfara. Katarina tog
det största stycket af landet och gjorde en uppdelning af återstoden till Österrikes
förmån; Preussen måste till och med afstå från Krakau. Det var ej långt ifrån, att
de bägge tyska makterna på grund af bytets fördelning öfverfallit hvarandra, och i
denna spänning ligger en hufvuddrsak till att Preussen slöt freden i Basel (5 april
1795). Ändtligen, den 24 oktober 1795 kommo de tre makterna till en uppgörelse.
Enligt denna erhöll Ryssland hela det östliga Polen, en bred landsträcka från
Östersjön ned emot Dnjestr med Vilna, Österrike fick de sydligare områdena till Bug och
Pilica med Krakau och Lublin, Preussen det nordvästliga Polen med Warschau och
Bialystok.
Katarina dog den 16 november 1796 och öfverlemnade åt sin efterträdare Paul
att stadfästa det definitiva fördraget, den 26 januari 1797. En hemlig artikel bestämde,
att de tre makterna skulle utplåna allt, som kunde erinra om ett konungarike Polen.
Hufvudvinsten vid Polens delningar gjorde Ryssland, icke blott därför att det
uppslukade det ojämförligt största landområdet, utan ock därför, att det med sig
förenade ett stambesläktadt folk. Sa blandad, som Österrikes befolkning var, kunde
det vara tämligen likgiltigt, om ett par millioner polackar och rutener kommo till.
Annorlunda förhöll det sig med Preussen. Hittills hade det egentligen gällt som en
rent tysk stat; genom det stora tillskottet af slaviska undersåtar blef det nu till
sin karaktär helt förändradt och, som det skulle visa sig, icke till sin fördel. Härtill
kom, att Polen som buffertstat skilt Österrike och Preussen från Ryssland, medan
denna världsmakt nu blef en omedelbar granne till de bägge svagare staterna och
därmed en mycket större fara för dem, an Polen någonsin varit. Och slutligen var
ökningen af invånarantalet ingalunda till fördel för någon af de tre staterna, ty den
polska nationalkänslan, hvilken nästan gått under i det själfständiga rikets elände,
lefde under främlingsväldet åter upp och gestaltade sig till en makt, som blef farlig
för eröfrarne. Därför var det för Preussen rent af en lycka, att det i freden i Tilsit
afträdde större delen af sina polska besittningar och på kongressen i Wien fick dem
ersatta med kärntyska områden. Blott därigenom blef det möjligt för Preussen att
växa ut till Tyska riket.
8. Kriget mot Österrike och Bonapartes framträdande (1795—1797).
Året 1795 bildar inledningen till Napoleon Bonapartes tid.
Preussen hade med harm dragit sig tillbaka från koalitionskriget for att egna
sin uppmärksamhet åt de polska angelägenheterna. I stället afslöto i september
England, Österrike och Ryssland en trippelallians men med sa olika syften, att blott
Österrike och Sardinien stodo kvar på den egentliga krigsskådeplatsen. Hade
Frankrike något sa när gått sina motståndare till mötes, sa skulle dessa säkerligen gärna
gifvit sig tillfreds. Men då ville ödet, att det vingskjutna konventet ersattes af
direkto-riet, for hvilket kriget var nödvändigt, om det skulle hålla sig uppe, samt att
Österrike hårdnackadt återfordrade Belgien. Under sådana förhållanden afbrötos de engelska
fredsunderhandlingarne och man grep åter till vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
