Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
egentliga bostad Tuilerierna och det närbelägna Louvre. Det sistnämnda
färdigbyggdes, och där inrymdes ett präktigt museum, dit konstskatter vandrade från alla
trakter af Europa. Äfven i de öfriga slotten och på andra platser anordnades
samlingar, och sålunda utvecklade sig Paris till konstens hufvudsäte i Europa, och
drog till sig massor af främlingar. Vidare blefvo gator anlagda eller utdragna, Seines
kajer förbättrade, broar byggda och monument resta; kort sagdt — allt gjordes för
stadens utveckling. Mer an 100 millioner francs utgåfvos ensamt för Paris. Under
sådana omständigheter växte stadens invånarantal till 700,000.
Som en af sina främsta plikter ansåg kejsaren främjandet af medborgarnes
materiella välbefinnande, men visserligen skulle det helt och hållet ses ur regeringens
synpunkt; ty regeringen var för honom den sol, kring hvilken världen skulle vända
sig. På det ekonomiska lifvets område kräfde han, lika väl som på förvaltningens,
enhetlighet. Härvid hade han endast Frankrikes val för ögonen, grannrikenas var honom
likgiltigt. Han lät för sig framläggas förslag, hur Frankrikes handel skulle kunna draga
nytta af Italien och Rhenförbundet, han utfärdade en ny handelslag och ingrep öfverallt
genom föreskrifter; detta gick sa långt, att vid slutet af kejsartiden handeln i Paris
åter utöfvades af korporationer. Däremot ville den allsmäktige ej veta af
skråväsende inom industrien, men å andra sidan lät han genom polisen öfvervaka, att
arbetarne stannade kvar i tjenst hos arbetsgifvarne. En lag af den 28 mars 1803
införde francs som mynt och fastställde ett visst förhållande mellan guld- och
silfvervärdet. Det under republiken införda decimalsystemet bibehölls; däremot
trädde från den l januari 1806 den gamla gregorianska kalendern i stället för den
republikanska.
Frankrikes ekonomiska utveckling berodde emellertid mindre på de inre
förhållandena an på utrikespolitiken. De förra hade sedan konsulatets början gestaltat
sig fördelaktigt. For utrikespolitiken blef kriget med England afgörande. Det ledde
till att britiska varor utestängdes från fastlandet, och det tvang detta att själft täcka
sina behof, hvarvid lejonparten af produktionen föll på Frankrike; det förändrade alltså
fullständigt detta lands ekonomiska verksamhet och metoder. Det var på denna tid,
som ångmaskinen begynte sitt segerlopp; den kapitalistiska tillverkningen tog sin
början. Maskiner, kapital och arbetarmassor undanträngde hemslöjden. Den napoleonska
regeringen hade nog skarp blick att förstå detta och arbetade på att förbättra
till-verkningarne, göra dem billigare och utvidga afsättningsområdena för dem, och åt
allt detta erbjöd det stora riket och dess maktställning de bästa möjligheter. På
detta sätt utformade sig det kejserliga systemet till en finansiell exploatering af
utlandet. I form af krigskontributioner och konfiskationer, som skatt på engelska
varor, som arrendeafgifter för indragna gods strömmade dessutom oerhörda summor
till Frankrike, synnerligast till Paris och ökade folkets köpkraft. På samma gång
som man spärrade förbindelserna sjöledes, skapades ett ofantligt vägnät för att
förbinda fastlandet med Paris. Kejsaren var en öfvertygelsetrogen anhängare af
skyddstullsystemet. I själfva verket lyckades det honom att till 1810 åstadkomma
en visserligen oregelbunden men dock stigande utveckling.
Industrien gick betydligt framåt i synnerhet tillverkningen af ylle-, siden-,
järn-och lyxvaror, den kemiska vetenskapen likaså: man uppfann gasbelysning, beredning
af soda m. m. Fabrikanter och vetenskapsmän arbetade med framgång hand i
hand, och kejsaren främjade verksamheten genom upprättande af tekniska skolor,
genom understöd, utställningar o. s. v. Äfven jordbruket gjorde framsteg men led
genonj minskningen af arbetskrafter. Åkerjorden blef förnuftigare brukad, man
började odla foderväxter, potatisodlingen ökades, och fårafveln förbättrades. På
grund af förändrade ekonomiska förhållanden måste man söka lägga an på nya
växtslag och söka ersätta koloniernas alster. Jordbruk och industri stodo sedan
gammalt nara hvarandra, närmare an nu, och landtlig hemslöjd kunde därför
utbreda sig.
Handeln var före revolutionen väsentligen sjöhandel — på England, Levanten
och de franska kolonierna, framför allt på Antillerna. Denna viktiga näringsgren
tynade bort, sjöstäderna utarmades, hämnarne blefvo öde. Därför sökte och fann
man nya afsättningsområden i de beroende och de förbundna staterna, i Tyskland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
