Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEJSARDÖMET. FRANKRIKES INRE UTVECKLING.
565
ningspressen bragt till tystnad. En järnhård stränghet satte sig till förmyndare för
all andlig verksamhet och pålade den ett tyngande ok. Frihet var Napoleon
motbjudande och uppfattades af honom blott som en förmäten idé hos farliga hufvud.
Därför blef ock tribunalet, som var den sista tillflyktsorten för en själfständig mening,
upplöst och dess medlemmar öfverflyttade till lagstiftande kåren. Men att stifta lagar
tillhörde faktiskt ej vidare denna, och senaten urartade fullkomligt till en samling
lakejer. Till och med domarnes Oafhängighet och oafsättlighet hotades. För
politiska förbrytare inrättades särskilda statsfängelser.
Den nya adeln, universitetet, kontinentalsystemet, den till statens tjenarinna
förnedrade kyrkan och åtgärderna i syfte att betvinga den allmänna opinionen utgjorde
de pelare, ofvan hvilka, dyster och
hotande, den corsicanske tyrannen tronade.
Ej underligt, att högre andar i själ
och hjärta uppreste sig mot detta
förmynderskap och, där de vågade
framträda, sällade sig till oppositionen. De
förnämsta hithörande namnen äro
Cha-teaubriand och friherrinnan Stael.
Cha-teaubriand, en f. d. emigrant, utgaf 1802
— ungefär samtidigt som konkordatet
offentliggjordes — en bok »Om
kristendomens anda». Arbetet väckte stort
uppseende. Det framhöll den katolska
religionens poetiska skönhet och estetiska
makt. Längre fram reste författaren till
det heliga landet och skref 1809
»Martyrerna», hvari han romantiskt skildrar
motsatsen mellan kristendom och
hedendom. Två ar senare följde »Resa från
Paris till Jerusalem». Från att hafva
varit en anhängare af Napoleon [blef
Chateaubriand småningom hans
afsvur-ne fiende. Den allsmäktige undertryckte
därför hans tidning Mercure de France
och beröfvade honom därigenom hans
förmögenhet. Subjektiv i högsta grad,
förstod Chateaubriand att framställa
sina åsikter och känslor som en målare.
Han blef grundläggaren af den franska
romantiken.
I flere afseenden besläktad med
Chateaubriand var Neckers dotter
friherrinnan Stael, 1786 gift med svenske ministern i Paris E. M. Stael von Holstein. Hennes
temperament och hennes inflytande inom sällskapslifvet blefvo vida obekvämare för
Napoleon an Chateaubriands stillsamma arbete. Redan som konsul lät han utvisa henne
ur Paris, hvarefter hon slog sigo ned vid Genévesjön. En stor del af sin tid tillbragte hon
sedan på vidsträckta resor. Ar 1810 återvände hon till Frankrike och samlade där
snart åter kring sig en stor sällskapskrets. Hon fick därför an en gång återvända
till Genévesjön, där hon strängt öfvervakades. Till sist flydde hon till England. Ar
1802 utgaf hon »Litteraturen i dess förhållande till de samhälleliga inrättningarne»
och novellen Delphine, ar 1807 novellen Corinne och 1813 sin bok om
Tyskland, hvilken sedan flere ar tillbaka legat tryckfärdig. Friherrinnan Stael ar en
af de mest glänsande representanterna för kvinnan inom litteraturen. Hon var
receptiv men full af egna ideer och utmärkte sig för en känslig uppfattning, omfattande
bildning och betydande arbetskraft. Hon sammansmälte nordisk romantik med de
latinska folkens klassiska smak och insåg, att hvarje folk har sin egenart.
Då verklig diktning blott kan trifvas i frihet, sa förblef kejsardömets litteratur
Anne Louise Germaine Necker,
friherrinna Stael von Holstein.
Efter en målning af F. P. Gérard. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
