- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
584

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
ledningen återtåg öfver Elbe. Man satte sig i marsch, och hufvudarmeen uppnådde
sent på aftonen trakten af Auerstädt.
Napoleon trodde, att fienden stod i närheten af Jena. Här tänkte han angripa
honom, medan Davout skulle falla honom i flank och rygg. Denna dubbla rörelse
ledde dpn 14 oktober till dubbelslaget vid Jena och Auerstädt. Uselt anförda, blefvo
preussajrne slagna på bagge ställena. Bägge härafdelningarne drogo sig under
tilltagande upplösning tillbaka för att ömsesidigt söka hjälp hos hvarandra. När
hufvud-hären fick underrättelse om olyckan vid Jena, måste den ändra riktningen för sin
flykt for att ej komma rakt i armarne på fienden. Detta kunde den i nattens
mörker blott delvis undvika; allt blef ett fruktansvärdt virrvarr, och slutligen var det
blott obetydliga afdelningar, som kunde hållas tillsamman.
Den största armé, som Preussen någonsin uppställt, var slagen i spillror; Fredrik
den Stores krigar- och ämbetsmannastat drogs med i fallet. I små hopar ilade de
slagne västerut, konungen visste ingen råd, gaf öfverbefälet å Hohenlohe och reste
till Kustrin, medan Braunschweig, dödligt sårad, skyndade till Altona, där han dog.
Fästningen Erfurt kapitulerade, den preussiska reservkåren tillfångatogs i Halle, den
25 besattes Berlin, och den 28 blef Hohenlohe vid Prenzlau upphunnen af svaga
franska förtrupper, åt hvilka han hufvudlöst gaf sig med sina 10,000 man. Bliicher
ensam undkom med Hohenlohes eftertrupp, tågade västerut och drog till sig hvad
han kunde, men den 6 november måste äfven han sträcka vapen; kapitulationen
egde rum i Lubeck efter tappert motstånd. Den ena fästningen föll efter den andra,
till och med det starka Magdeburg med 24,000 man. Napoleon var herre öfver
landet ända till Oder och mer därtill.
Redan dagen efter slaget vid Jena ålade segraren de nordtyska staterna en
krigskostnadsersättning om 160 millioner, Fredrik Wilhelms fredsanbud besvarade han
med hårda villkor, hertigen af Braunschweig, prinsen af Oranien och kurfursten af
Hessen beröfvade han deras land, men Sachsen behandlade han mildare för att i
detta land hafva en motvikt mot Preussen. Han afslöt den 11 december med
kurfursten en öfverenskommelse, enligt hvilken Sachsen slöt sig till Rhenförbundet,
ställde trupper till hans förfogande och erhöll värdighet af konungarike. Tvådagar
senare slöto sig jämväl de små sachsiska hertigdömena till förbundet. Fredrik
Wilhelm och hans gemål hade nu flytt till Königsberg. Fransmännen framträngde på
andra sidan Oder, och nästan öfverallt, hvart de kommo, öppnades portarne för dem.
Hvad preussarne hade kvar var till sist högst 20,000 man i fält, några fästningar i
Schlesien och Pommern samt landskapet Ostpreussen.
Det visade sig nu, att Fredrik Il:s stat alltför mycket var beroende af den store
konungens person, hans outtröttliga, allt omfattande arbetskraft, hans genomträngande
skarpblick, hans geniala begåfning. Under hans svaga efterträdare hade den tynat af.
Ingenstädes fanns själfständighet i tänkesätt, ingenstädes handlingskraft, ingenstädes
egentlig fosterlandskärlek. Borgar- och bondestånd voro ännu outvecklade och stumma.
Man väntade allt uppifrån. På furstens person berodde det helas tillvaro; svek han,
sa sveko ock undersåtarne. Ännu fattades de bärande bjälkarne, ty det fanns blott
en stat men ingen nation.
Efter de oerhördt snabba framgångarne i början trodde Napoleon, att han hastigt
skulle kunna göra slut på Preussen. Men det blef annorlunda. I yttersta nod,
nästan tillintetgjord!, ryckte det åter upp sig, och utifrån kom hjälp. Några
fästningar gjorde tappert motstånd, särskildt Kolberg, där öfverstelöjtnant Gneisenau
förde befälet. I slutet af oktober öfverskredo 50,000 ryssar gränsen. Napoleon
sökte möta den nye fienden med sin här och polackarne. Han lofvade Polens
patrioter hjälp, men han lemnade i tvifvelsmål, om meningen var att återupprätta
det jagellonska riket. I november kom han själf till Posen för att påskynda
upprättandet af polska trupper. Tillika förmådde han Turkiet till fullständig brytning
med Ryssland. Äfven England fick känna hans hårda hand. Han besatte åter
Hannover och hansestäderna och utfärdade den 21 november det ryktbara dekretet om
fastlandets spärrning (kontinentalsystemet), hvars syfte var att genom fastlandets
tyngd krossa det hårdnackade öriket. Men därför måste sa vidt möjligt hela
kontinenten stå till hans förfogande. Kriget me4 Ryssland kom honom därför i viss man lägligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free