- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
585

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIGET MOT PREUSSEN OCH RYSSLAND (1806—1807).

585

Samlida karikatyr öfver ryssarnes långsamma uppträdande till Preussens hjälp 1807.

I tre kolonner ryckte fransmännen och Rhenförbundstrupperna österut. Nära
^Warschau inträffade den 27 november den första sammanstötningen. De förbundne
under Bennigsen undgingo skickligt hvarje nederlag och utkämpade den 26 december
vid Pultusk en förbittrad drabbning, som förblef oafgjord. Vinterkylan, bristen på
proviant och de bottenlösa vägarne försvårade i yttersta grad alla företag. Manskap och
materiel ledo fruktansvärdt och råkade i tröstlöst skick. Med eller mot sin vilja
tick den obetvinglige böja sig för en högre makt. I början af 1807 intog han i och
omkring Warschau vidsträckta vinterkvarter, som utbredde sig ända till Graudenz och
Danzig. Napoleon ville låta sin här få hvila, göra den åter stridsduglig och draga
till sig förstärkningar. Snart gick det hett till i Polens hufvudstad, bullrande fester
och kärleksäfventyr sysselsatte kejsaren och hans generaler.

På Fredrik Wilhelms böner drog Bennigsen till Ostpreussen; den oförsiktige
marskalk Ney räddade sig här blott med knapp nöd undan honom, och Bernadotte
må-~ste uppgifva belägringen af Graudenz. Förgäfves sökte Napoleon angripa Bennigsen
från sidan, denne retirerade i nattliga ilmarscher, men kunde till sist icke skaka
honom ifrån sig och erbjöd strid vid Preussisch-Eylau. Den 7 och 8 februari utspann
•sig här en fruktansvärd slaktning. Redan tycktes slaget vara vunnet af Napoleon,
då Scharnhorst infann sig med 6,000 preussare och beröfvade honom hans förnämsta
fördelar. Ryssarne hade förlorat en tredjedel af sin styrka, fransmännen ännu mer.
Upptornade i högar lågo döda och sårade, af snön täckta med ett hvitt bårtäcke.
For första gången hade Napoleon ej utgått som segrare ur en strid. Han var
betänkt på återtåg men märkte följande morgon, att Bennigsen å sin sida redan dragit
sig undan. Därigenom kunde han tillskrifva sig segern.

Den hårda erfarenheten från den senaste drabbningen liksom andra händelser
-skänkte det föraktade Preussen åter en viss betydelse. Napoleon ville därför skilja
det från Ryssland och framställde förslag om enskild fred. Men Fredrik Wilhelm
höll fast vid förbundet med Ryssland och bägge inbjödo Österrike att sluta sig till
dem. Om kejsar Frans gick in därpå, sa kunde Napoleon ej hålla sin ställning sa
långt borta i öster. Till hans lycka gaf Habsburgaren ett afböjande svar. Åter måste
vapnen fälla utslaget. Vintern erbjöd de förbundne stora fördelar i militäriskt
»afseende, men de begagnade sig ej däraf, utan de läto våren, läto fientliga
förstärkningar — men därmed ock sin egen olycka nalkas. Dess företagsammare var
Napoleon; han dref på belägringen af Danzig med anlitande af alla medel, tills
fäst-mingen slutligen föll, han lät uppsätta 80,000 nya soldater i Frankrike och sammandrog

Världshistoria V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free