Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
nentalsystemets utvidgning. Danmark anslöt sig till Frankrike, och Sverige fick
så*svagt understöd af England, att det förlorade Pommern och Rugen och såg sig
hotadt både af Ryssland och Danmark. I början af 1808 följde angreppet från ryska
sidan, samtidigt som från de danska öarne både danskar och fransmän hotade Skåne
och en norsk arme beredde sig att angripa västra Sverige. %
Om an tyngdpunkten för det napoleonska väldet försköts allt längre mot öster,.
sa grep det dock icke mindre kring sig på fastlandet i öfrigt. Kejsaren lät förjaga
drottningen af Etrurien — f. d. hertiginnan af Parma, som utbytt sitt land mot
To-skana — och införlifvade hennes land med Frankrike 1808. Därmed var — utom
Kyrkostaten — hela Italien beroende af honom. Napoleon förstod att framkalla slitningar
med den fredlige Pius VII för att få anledning att sanda trupper till hans land,
framställa honom som störare af det stora fredsverket och sig som Karl den Stores
efterträdare, hvilken påfven var skyldig lydnad. Den 2 februari besattes Rom, och
landets förvaltning öfvertogs af en fransk general. Pius inneslöt sig i Kvirinalen och
afgaf en högtidlig protest, som särskildt på den krigsskådeplats, som kejsaren skapat
i Spanien, vann starkt genljud.
Den lätthet, hvarmed Napoleon i Tyskland och Italien störtat troner, föranlät
honom att äfven på Pyreneiska halfön försöka detsamma. Spanien tycktes honom
vara ett säkert byte, och Napoleons plan att underlägga sig äfven detta land var en
ny upplaga af en gammal bourbonsk tradition. Samtidigt ville han äfven vinna
Portugal, ehuru det ej gaf honom någon anledning till fientligheter. Som verktyg
för hans planer skulle tjena det eländiga hofvet i Madrid och den där ledande
ministern Godoy. Redan i juli 1807 gafs meddelande åt det portugisiska sändebudet,
att Portugal borde stänga sina hamnar för engelsmännen. I Lissabon var man
förtviflad, ty från England hotade fara likaväl som från Frankrike. Man gaf därför
ett sväfvande svar, hvilket sa mycket mindre tillfredsställde Napoleon, som hans planer
under tiden ytterligare utvecklats. I fördraget i Fontainebleau — oktober 1807 —
vann han Spanien för en delning af Portugal, och för detta ändamål skulle 28,000
fransmän, understödda af 11,000 spanjorer, tåga mot Lissabon. Faktiskt betydde
redan detta huset Bourbons fall. Marskalk Junot fick befallning att bemäktiga sig
den portugisiska flottan och konungafamiljen; allt skulle ske i djupaste hemlighet.
Junot påskyndade sin marsch af alla krafter men led under vägen sa stora förluster,,
att han den 30 november nådde Lissabon med blott 1,500 fullkomligt utmattade
soldater. Trots detta kom han för sent; prins-regenten hade redan satt sig och flottan
i säkerhet. Napoleon rasade. Han pålade landet en dryg krigskostnadsersättning
och förklarade, att huset Braganza hade upphört att regera. I dess ställe härskade
nu Junot, medan Spanien stod där med tomma händer, ja dessa händelser utgjorde
blott förspelet till dess eget besittningstagande.
Detta en gång världsbehärskande rike hade tack vare hofvets, prästerskapets och
adelns usla styrelse sjunkit i otrolig grad. På tronen satt Karl IV, en svag, oduglig
lätting, som behärskades af sin gemål, den lidelsefulla, sedeslösa Maria Lovisa, och
hennes gunstling Godoy, medan dessa båda lågo i strid med tronföljaren Ferdinand.
Allt detta kom Napoleon väl till pass. Under Murats öfverbefäl sammandrog han
allt större truppmassor i Spanien under den förevändning, att det vore nödvändigt på
grund af förvecklingarne med England och Portugal. Folket blef oroligt, Godoy
tappade hufvudet och förmådde den kungliga familjen att fly. Men då brast folkets
raseri löst. Täta skaror skockades kring slottet Aranjuez, och Godoy fängslades.
For att rädda honom nedlade konungen kronan till förmån fot Ferdinand. Men
snart återtog han sin afsägelse, och det blef nu Napoleon, som uppträdde såsom
skiljedomare mellan fader och son. I Bayonne tvang han Ferdinand till afsägelse och
Karl IV att lemna Spaniens krona i kejsarens händer. Hans broder Josef, konungen
i Neapel, blef nu Spaniens konung, medan Murat, storhertigen af Berg, utbytte sitt
land mot Neapel.
Under tiden hade också annorstädes händelserna utvecklat sig. Mellan England
och Ryssland hade den brytning inträffat, som efter freden i Tilsit blifvit oundviklig.
Till minister för utrikes ärendena utnämnde tsaren grefve Rjumiantsev, en fiende till
England och målsman for den politik, som afsåg Turkiets fall. Men här ställde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
