- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
594

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

594

J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.

den preussiska härens numerär och uppställde äfven andra förödmjukande villkor.
Till dess summorna erlagts, skulle franska trupper stanna i landet. Preussens
ockupation utgjorde ett led i hans fjärrblickande politik; krigarstaten skulle ej åter
resa sig, och Frankrike ville innehafva en stark ställning nära ryska gränsen.

Preussen led outsägligt. Alla inkomstgrenar hade förtvinat genom brist på
penningar och afsättningsmöjligheter; kreatursstocken skall hafva minskats till en
tolftedel. Därtill kom trycket från de franska polismyndigheterna, hvilka till och med
öfver-vakade postgången och skolorna. Öfverallt fattigdom, misstro, hopplöshet, förtviflan.
Men just olyckornas öfvermätt luttrade människorna, slog i spillror hämmande

skrankor och fördomar, riktade ögonen
mot högre mål och alstrade ett lidelsefullt
begär efter förbättring. Nu insåg man, att
den enskildes framgång berodde på statens
välfärd, att regering och folk bildade en
enhet, att man hade ett gemensamt
fädernesland och utgjorde en nation. Detta
var något nytt, ty hittills hade regeringen
befallt och folket lydt; allt hade berott på
konungen och i honom allt
sammanfattats. Formellt förblef visserligen allt tills
vidare på samma sätt, men i verkligheten
tog tidens ande herraväldet; hvad som
blef bestämmande var den franska
revolutionens ideer, den järnhårda nöden, frågan
om vara eller icke vara. Fredrik Wilhelm
kände sig nedtryckt. Denna stämning
bröt hans själfhärskarkänsla, förlamade
hans svaga vilja och gaf utrymme åt mer
betydande mäns. Ödets fruktansvärda
slag hade visat honom, att på den hittills
följda vägen finge man ej vidare gå fram,
men han kände ingen bättre och öfverlät
därför åt andra att finna en sådan.
Instinktmässigt grep han till det medel, som
skulle upprätthålla hans hus.

När det blef fråga om nydaning, kom
Preussens olycka att i månget afseende
lända till välsignelse. Genom förlusten
af de polska provinserna i öster och de
spridda landsdelarne i väster hade
Preussen kommit att bestå af ett område med
tämligen likartad karaktär i ekonomiskt
hänseende, och tillika bar det en tysk prägel i motsats till det flerspråkiga Österrike.
Sålunda framstod Preussen som Tysklands sista hopp, och hur svagt detta an var, sa
fostrade det handlingens män. Personligheten, förmågan blef en makt. Marken var
förberedd genom den franska revolutionens ideer, genom diktning och filosofi; nu gällde det
att på det beståendes grund uppföra en nybyggnad. Men med trångbröstad fasthet satte
sig den gammalpreussiska andan däremot, och däraf kom sig, att den färdigbyggdes af
icke-preussare, låt vara att åtskilliga andligt högt stående af landets barn slöto sig till
dem. Nästan alla de främste bland reformernas män voro främlingar. Stein var från
Nassau, Hardenberg och Scharnhorst från Hannover, Blucher från Mecklenburg, Arndt
från svenska Pommern, Niebuhr från det danska Holstein, Gneisenau från Sachsen.
Efter en tid af ovisshet riktade konungen sina blickar på förre finansministern
friherre von Stein. Han var en eldig, befallande natur, obehaglig och tvär, men han
egde vidsynt blick och skapande förmåga och förstod att egna sig åt en sak utan
att taga personliga hänsyn. Den l oktober 1807 blef han i Memel kallad att träda
i spetsen för styrelsen. Blott till den 24 november 1808, alltså något öfver ett ar,

Furst Karl August von Hardenberg.
Kopparstick af Sintzenich efter en målning af F. G. Weitsch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free