Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSEN OCH RHENFÖRBUNDSSTATERNA.
595
verkade han i sin höga ställning,
men på denna korta tid gaf han
reformerna deras karaktär och
gjorde deras genomförande till ett
af de viktigaste styckena af
Preussens, af Tysklands, ja af Europas
historia. Gentemot den store
organisatören Napoleon trädde en
annan, som arbetade i fullkomligt
motsatt riktning. Medan Napoleons
välde hvilade på despotism och
lydnad, syftade Stein till
individens sedliga och politiska frihet
och uppfostran, till upplifvande af
fosterlandskärlek, själfständighet
och nationaläja. Han stödde sig
på det historiskt utdanade, han
ville bringa folkets förmåga och
kraft att mogna till verksam och
uppoffrande allmänanda. Medborgarnes lycka och statens blomstring bildade för honom
ett oupplösligt helt, där det ena förutsatte det andra. Stat, folk och individ skulle höra
tillsamman; utan slagord och teorier skulle ett samfund danas af fria medborgare
under klokt afvägande af plikter och rättigheter. Han kräfde därför af folket ett allvarligt
arbete för statens bästa men öppnade också för det tillfälle att taga del i förvaltningen.
Naturligtvis kunde Stein ej sätta i verket alla sina planer, och hvad han genomförde
härrörde visst icke i allo från honom. Det var icke heller något, som bär
fullkomlighetens prägel, ty oerhörda svårigheter ställde sig hindrande i vägen, och med dessa
måste han räkna. Men i alla fall var, när han afgick, marken bruten och den väg
visad, på hvilken hans efterföljare kunde och måste vandra. Bland dem må framför
alla Hardenberg nämnas, som i egenskap af ledande statskansler från 1810 fortsatte
Steins reformarbete. Hardenberg var en betydande, ovanligt mångsidig ande, som
öfverallt med lätthet fann sig till rätta och förträffligt förstod att arbeta tillsammans
med konungen. Född till ämbetsman och outtröttligt plikttrogen, hyllade han satsen
»demokratiska grundsatser, monarkisk regering». Han ville därför, att medborgarne
skulle vara fria i sitt görande och låtande, men på samma gång ville han höja
statens anseende genom en väl ordnad byråkratisk förvaltning, hvari folket föga
skulle taga del. Hvad han ville var alltså ej, att stat och folk skulle gå upp i
hvarandra, snarare att de skulle stå bredvid hvarandra. Sådan ställningen nu var,
motsvarade hans smidiga och förmedlande väsen förträffligt det förtryckta landets
behof. Om Stein var mera tysk an preussare och mera patriot an politiker, sa
betonade Hardenberg uteslutande Preussens behof. Den förre var mera karaktär och
snille, den senare mera talang och arbetsförmåga.
Se här i största korthet omfattningen af de stein-hardenbergska reformerna!
Den hittillsvarande kabinettsregeringen afskaffades och ersattes af ett
ministerium af själfständiga och ansvariga innehafvare af ämbeten; härvid trädde i stället
för ministrar för olika provinser fackministrar för hela riket. Provinserna
förblefvo i enlighet med den historiska utvecklingen särskilda enheter. I spetsen för dem
ställdes öfverpresidenter och kollegialt organiserade s. k. regeringar. Vid sidan af
öfverpresidenten tänkte man sig landtdagar, representerande de tre stånden:
ridderskapet, städerna och bondekommunerna. Men dessa saknade ännu de nödiga
förutsättningarne för en fruktbringande parlamentarisk verksamhet, och landtdagar
inrättades icke. Förvaltning och rättskipning skildes åt.
Det gällde, att staten skulle uppfostra ett för politiken främmande folk till politisk
frihet och själfständighet. Detta skedde genom en förordning angående städerna den 19
november 1808; härigenom inskränktes det förmynderskap, hvari statens ämbetsmän höllo
det kommunala lifvet, skrån och klasser afskaffades, och i stället infördes en vidtgående
själfstyrelse, utöfvad af en af borgerskapet vald representation. Denna förordning skulle
Grefve August Neithardt
von Gneisenau.
Efter en teckning af
Franz Kruger.
Gerhard Johann David
von Scharnhorst.
Kopparstick af Bollinger efter
en målning af Bury.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
