- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
608

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
som han var, ville han småningom förstärka flottan och sätta kusterna i
försvarsskick för att slutligen an en gång kunna upptaga den stora afgörande striden mot
sin fruktansvärde motståndare.
För att kunna detta ville han ej blott öka sina egna krafter utan ock försvaga
fiendens, och detta skulle särskildt ske genom kaparkrig och afspärrning från
fastlandet, hvilka båda åtgärder på bästa möjliga sätt samverkade. Man brukar
sammanfatta detta kejsarens stridssätt under namnet »kontinentalsystemet». Dess
slutmål var att fullkomligt utestänga Britannien från handeln på fastlandet, prisgifva
det åt ruin och tvinga det till underkastelse. Tanken var icke ny, den kan spåras i
den merkantila uppfattningen och i Rousseaus lära om en nations gemensamma plikt.
Den började förverkligas af revolutionsmännen, men först af Napoleon blef den
planmässigt, kraftigt och brutalt tillämpad. Redan under revolutionen påbjöds, att
fientliga lands produkter skulle utestängas och beslag läggas på hvarje skepp med
engelska varor, som befann sig i fransk hamn. Under konsulatets första tid
stegrades handelskriget våldsamt; freden i Amiens åstadkom föga ändring, och krigets
förnyade utbrott skärpte det ytterligare. Redan nu gällde det att genom
»kustsystemet» spärra Nordtyskland och andra områden. Napoleon lät strängt öfvervaka
Holland, besatte Hannover och trakasserade hamnstäderna. Då han nödgat den
preussiske konungen att mottaga Hannover, måste denne stänga sina hamnar för
engelska fartyg. Följderna voro fruktansvärda. England lade beslag på 400 preussiska
fartyg, stängde Nordsjön och förklarade Preussen krig. Småningom frigaf det åter
handeln på Nord-* och Östersjön; det tycktes, som om man skulle komma att vänja
sig vid situationen. Då slungade Napoleon från Berlin den 21 november 1806 ut i
världen en förordning, ett mästerstycke af praktisk och teatralisk statskonst. Han
förklarade de britiska öarne i blockad och förbjöd hvarje förbindelse med dem:
hvarje britisk undersåte i Frankrike eller i med Frankrike förbundet land skulle
häktas; all britisk egendom och hvarje britiskt fartyg tillika med dess last skulle
tagas i beslag. England svarade med en förklaring, att det å sin sida förbjöd handel
på Frankrike och de hamnar, hvarifrån britiska fartyg vore utestängda. Därpå utgaf
Napoleon från Warschau den 25 januari 1807 en förordning, att samtliga engelska
varor och produkter i hansestäderna skulle konfiskeras, hvilket från Englands sida
hade till följd en blockad af den tyska Nordsjökusten. Då därpå Preussen, Ryssland
och Danmark efter freden i Tilsit närmare förbundit sig med Frankrike, vidtog
England äfven mot dem de strängaste åtgärder; all handel med produkter från ett
land, hvarifrån engelska fartyg och varor voro utestängda, betraktades som olaglig,
och landets fartyg och deras laddningar ansågos som goda priser. Ja, man gick sa
långt, att hvarje skeppslast, som ej var britisk, betraktades som förbruten. Sa hårda
bestämmelser kunde omöjligen länge ega gällande kraft, och hvarjehanda lättnader
med-gåfvos snart åt sådana stater, som tvungits in i kontinentalsystemet. Emellertid utbredde
sig Napoleons maktområde från Memel till Ragusa, ja äfven Ryssland trädde upp
mot England. I den tro, att det stolta öriket under trycket af dessa åtgärder skulle
störta samman, skärpte Napoleon genom ett påbud från Milano i december 1807 sitt
angrepp; han utgaf nämligen befallning att lägga beslag på hvarje skepp, som kom
från en britisk eller af britiska trupper besatt hamn.
Kriget med England och kontinentalsystemet vållade en fullständig omgestaltning
af handelsvägar och handelsförhållanden. Ännu ar 1787 uppgick Frankrikes
handelsomsättning till 1,073 millioner livrés. Af dessa föllo 346 millioner på handeln
med kolonierna. Denna handel upphörde nu. Den britiska industrien försåg den
transoceaiiiska marknaden. Därför sökte Napoleon ersättning på fastlandet. Här
skulle fabrikerna i Frankrike, den näst största industristaten, leverera de varor, som
behöfdes: Frankrike skulle utföra sina alster till de öfriga staterna men utlandets
varor genom höga tullar och införselförbud utestängas från Frankrike. Det var
Napoleons fulla afsikt, att kejsarrikets politiska och militära öfvervikt jämväl skulle
föra med sig Europas ekonomiska utplundring. Detta kan rent af gälla som den
kompletterande positiva sidan af den i negativ riktning verkande fastlandsspärrningen.
Napoleon egnade stor uppmärksamhet åt ökandet af Frankrikes export. På det allra
närmaste knöt han konungariket Italien fast vid hufvudlandet, men äfven alla öfriga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free