Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET MED ÖSTERRIKE (1809). 613
miste om möjligheten att lata angreppet komma som en öfverraskning. An värre
var, att det rådde oenighet i högkvarteret. Emellertid kunde man till sist uppträda
med mer an 250,000 man, alltigenom brukbart och skoladt folk.
A andra sidan hade Napoleon begagnat tiden. Han hade skyndat öfver Pyrenéerna
till Paris med det beslutet att i öster vinna ersättning for hvad som gick förloradt i
väster. Hänsynslöst utskref han rekryter, drog till sig trupper från Spanien, särskildt
gardet, och begärde hjälptrupper af Rhenförbundsfurstarne och Ryssland. Men ändå
blef ej heller han färdig, och for första gången blef han Öfverraskad af ett anfall.
Österrike uppställde tre härar, en för kriget i Tyskland under ärkehertig Karl, som
utnämndes
tillöfver-befälhafvare, en för
att operera i Italien
och Dalmatien
under ärkehertig
Johan och en under
ärkehertig
Ferdinand, som
skullean-gripa storhertigdömet Warschau. Den
9 april utfärdade
Karl en
proklamation, och följande
dag öfverskred han
med 176,000 man
den bayerska
gränsen. Om han raskt
ryckt fram, sa skulle
han nog kunnat
vinna betydande
fördelar, ty den mot
honom
kommenderande Berthier
förstod icke att
koncentrera sina
mycket spridda trupper.
Men ärkehertigen
ryckte blott
långsamt framåt, och
den 17 april var Na-
poleon i
Donau-wörth.
Genast
förändrades allt. Den store
fältherren
reparerade Berthiers fel,
öfvergick till
angrepp och tillfogade
sin fiende slag på
slag.
Österrikarne besegrades vid
Abensberg och
Egg-miihl; blott med
knapp nöd undkom
deras hufvudstyrka
vid Regensburg
öfver Donau. Utan
att hafva utkämpat
en stor drabbning
hade de förlorat
40,000 man och
hälften af sitt
artilleri. Ännu svårare an
förlusterna själfva
voro deras följder, ty
hjälpen utifrån
uteblef. Härarne rörde
sig nu i riktning
mot Wien.
Napoleon sköt
österrikarnes vänstra flygel under general von Hiller framför sig, Karl marscherade genom
Böhmen, från söder kom Johan för att förena sig med brodern. Han hade kämpat
med framgång i Italien och besegrat vice-konungen Eugen vid Sacile och Caldiero.
Den 10 maj stod Napoleon utanför Wien och slog upp sitt högkvarter i slottet
Schönbrunn, medan Karl drog sin här till norra Donaustranden och intog ställning
på Marchfältet. Napoleon beslöt att i fiendens åsyn öfvergå floden, som nu
stigit ofantligt högt. Han valde den punkt, där ön Lobau delar floden i två armar,
slog skeppsbryggor och förde den 21 maj 22,000 man under Bessiéres öfver till
andra sidan. Då kastade sig plötsligt ärkehertigen med 95,000 man öfver dem.
Under denna och följande dag utspann sig nu en fruktansvärd kamp om byarne
Aspern och Essling. Småningom förde Napoleon 63,000 man i elden och
sammandrog sina massor till en våldsam stöt mot fiendens midt. Förgäfves. I hans rygg
blef den viktigaste bryggan förstörd, och han kunde icke längre hålla sin ställning.
Aspern måste utrymmas, men Essling hölls, tills hären åter lyckligt stod på Lobau.
Österrikarne förlorade 25,000 man, Napoleon visserligen blott 20,000, men nu var han
instängd på ön och var nästan utan proviant och ammunition. Om ärkehertig Karl
hänsynslöst fullföljt sin seger, sa skulle han antagligen tillintetgjort fransmännen.
Ärkehertig Karl af Österrike.
Malning af M. Kellerhoven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
