Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
med de allierade inledt förhandlingar, som ej voro ovälkomna för Metternich.
Slutligen satte sig Schwarzenberg i marsch och kastade Mortier efter en häftig strid
vid Bär-sur-Aube tillbaka mot Troyes. Det var, som om kejsaren icke fanns till.
Då vände sig Napoleon plötsligt mot Bliicher. Arbete och obeslutsamhet hade
gjort, att han länge dröjt i Paris. Då han begaf sig till arméen, mönstrade han vid
S:t Dizier omkring 42,000 man, Macdonald närmade sig med 10,000 och
Mortier förde befälet öfver 20,000. Bland sina trupper kände sig Napoleon få nytt lif,
och hans krigsinstinkter vaknade. Han kastade öfver ända en preussisk division,
trängde Blucher tillbaka vid Brienne, men blef vid La Rothiére besegrad och led
svara förluster. Det var ett hårdt slag för kejsaren, men i faran visade han åter sin
forna storhet. Medan de förbundne trodde, att kriget vore afgjordt, och deras bagge
härar åter aflägsnade sig från hvarandra, öfverrumplade Napoleon Bluchers
splittrade truppafdelningar och slog dem sa eftertryckligt, att de förlorade 16,000 man.
Hufvudarmeen hade dragit sig för långt åt vänster och blottat Bluchers flank.
Napoleon kunde ej helt begagna sig af sin seger, enär hotande underrättelser kallade
honom till hufvudstadens försvar; blott därigenom fingo preussarne tid att åter
samla sig och den 18 februari åter begynna sin frammarsch.
Segrarne öfver den blucherska arméen blefvo ödesdigra för kejsaren. Under
trycket af nederlaget vid La Rothiére hade han bekvämat sig till vidtgående
diplomatiska eftergifter. Dessa upptogos väl, enär oenigheten mellan de allierade
vak-mycket stor. Den 5 februari sammanträdde en kongress i Chatillon. Här fordrade
segrarne 1791 års gränser. Redan hade Napoleon antagit dessa villkor i princip, då
vapenlyckan började le emot honom, och han vägrade sin underskrift. Stolt begärde
han nu de områden, som erbjudits honom i Frankfurt, och samtidigt riktade han
en stöt mot Schwarzenberg och vann några fördelar öfver honom. I förskräckelsen
blygdes den österrikiske fältherren icke att utbedja sig ett vapenstillestånd; men
Napoleon ville endast på grundval af de »naturliga gränserna» göra några
medgifvanden. Då Schwarzenberg ytterligare besegrats två gånger, trodde han, att hans enda
räddning låg i ett allmänt återtåg. Fienden intog med storm Troyes, och ett
krigsråd beslöt verkligen, att hufvudarmeen skulle tåga tillbaka till Långres och att
Blucher skulle ega full handlingsfrihet. Det förra var en ynklighet öfver alla
gränser, det senare räddade fälttåget. Blucher vände sig mot norr för att förena sig med
Wintzingerode och med Bulow, hvilken anryckte från Holland; han besegrade
Mar-mont, drog Napoleon efter sig och förenade sig den 3 mars vid Soissons med Bulow.
Hans här räknade nu 100,000 man. Den gamle fältmarskalken ville genast göra
upp räkningen med Napoleon, men han blef sjuk; detsamma inträffade med
Gneise-nau, som för öfrigt hade många svårigheter med kårcheferna att öfvervinna. Den
högsta ledningen blef under sådana förhållanden overksam, och man intog en fast
ställning vid Laon. Den 9 mars anföllo fransmännen men utan mycken framgång;
York gjorde natten därpå ett motanfall och slog fiendens högra flygel. Napoleon
kunde nu icke hålla sin ställning. Hans läge hade blifvit förtvifladt.
Genom ett fördrag i Chaumont förbundo sig Ryssland, Österrike, England och
Preussen definitivt att fortsätta kriget, tills Frankrike inskränkts inom de gränser,
som det haft före revolutionen. Då hade Schwarzenberg, vid underrättelse om att
Napoleon gatt mot Blucher, åter gripit till offensiven; han vann den 27 februari en
seger vid Bär-sur-Aube,återtog Troyes och betecknade Paris som målet för alla rörelser.
Napoleon utvecklade en kraftig verksamhet; men vid Arcis-sur-Aube blef han
besegrad af öfvermakten, sedan han där först vunnit några fördelar. När Blucher ånyo
ryckte fram och besegrade Marmont, var det uppenbart, att Frankrikes maktmedel
ej voro tillräckliga för att hejda fienden. Kejsaren gick nu icke västerut; djärft
tågade han åt öster for att kasta sig i fiendens rygg i förhoppning att han skulle
draga de förbundne efter sig. Men Schwarzenberg och Blucher läto icke detta
inverka på sina operationer, utan de ryckte mot Paris med 180,000 man, utkämpade
här den 30 mars en sista segerrik drabbning och tvungo fransmännen under
Marmont och Mortier till vapenstillestånd. Redan den 31 drogo segrarne med
militärisk ståt in i Frankrikes stolta hufvudstad, alla mödornas varmt efterlängtade mål.
Befolkningen ropade: »Lefve konung Ludvig XVIII!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
