Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE HUNDRA DAGARNE (1814–-1815).
641
Svara dagar hade Napoleon genomlefvat. Hans förhoppningar gäckades, och hans
ansträngningar voro förgäfves. I Vitry fick han underrättelse oni alt hans
hufvudstad hotades. Med några få trogna skyndade han till dess hjälp, men under vägen
fick han veta, att den kapitulerat. Fylld af raseri och bäfvan, begaf han sig till
Fontainebleau. Då trupper samlades hit, ville han i spetsen för dem kasta sig mot
Paris, men senaten förklarade honom afsatt, marskaikarne vägrade lyda, och en del
af hären började vackla. Han undertecknade då — den 11 april — efter en svår
inre strid sin afsägelse.
Lik en förtviflad spelare hade Napoleon i det korta, händelserika fälttåget 1814
sökt återvinna hvad redan länge var förloradt. Utan blick för den förändrade
situationen, utan förmåga af själfbehärskning uppställde han fordringar, hvilkas
uppfyllande han ej med vapen kunde tilltvinga sig. Sa störtade han sig själf i fördärf vet.
Napoleons afsked från sitt garde
på slottsgården i Fontainebleau.
Malning af Horace
Vernet i museet i Versailles.
24. De hundra dagarne (1814—1815).
Frankrikes tron hade blifvit ledig, stämningen i landet var for Bourbonerna, och
de fleste af de förbundne önskade dem tillbaka. Senaten kallade därför den 6 april
den siste konungens broder att intaga tronen. Som Ludvig XVIII undertecknade
denne med sin fallne fiendes besegrare freden i Paris den 30 maj. Väl kunde de
förbundne föreskrifva honom villkoren däri, men de kunde ej önska, att det nyinsatta
konungahuset på grund af dem skulle ådraga sig impopularitet. Särskildt tsaren
var öfverdrifvit storsinnad — något, som alldeles icke föll Preussen i smaken. Af
dessa och andra förhållanden förstod den sluge Talleyrand att begagna sig, och
Metternich genomdref, att alla egentligen franska angelägenheter skulle ordnas på ort
och ställe, de europeiska däremot på en kongress, som skulle hållas i Wien. Enligt
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
