Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE HUNDRA DAGARNE (1814 —1815).
645
Napoleons affärd från Elba.
Malning af Beaume.
samhet riktade på händelserna i Europa, hvilka togo en för honom gynnsam vändning.
Bourbonerna hade icke förstått att vinna fransmännen och förmådde icke att
med hvarandra förlika revolutionens och den gamla regimens anspråk. Ludvig XVIII
var en klok, besinningsfull och välmenande man, men han var gammal, trög och
sjuklig och saknade en Napoleons romantisk-krigiska trollmakt. Och hvad som var
vida värre — bakom honom stodo vännerna af det oinskränkta konungadömet och
i spetsen for dem konungens broder, grefven af Artois. De återkomna emigranterna
fordrade larmande lon för sin trohet och begärde, att deras indragna gods skulle
återställas. Prästerskapet understödde dem och gjorde gällande sina kyrkliga anspråk.
Val hade konungen utfärdat en författning, »den konstitutionella kartan», som gaf
folket del i lagstiftningen, men missnöje rådde likafullt, och det växte framför allt i hären.
Denna var napoleonskt sinnad och alldeles för talrik under de nya förhållandena.
Den kände förbittring öfver att des.s högste herre kommit, beskyddad af främmande
bajonetter. Å andra sidan misstrodde konungen och hofvet trupperna, och då
penningar saknades, gafs afsked i massa. Det gamla gardets sold minskades, tusentals
officerare fingo sin aflöning sänkt till hälften, generaler och marskalkar tillbakasattes,
rojalister framskötos, och rojalistiska anordningar vidtogos. Förbittring öfver allt
detta ledde till och med till en sammansvärjning mellan en del yngre generaler, och
ett omslag i stämningen till Napoleons förmån egde rum. Man började öppet tala
om hans återkomst.
Naturligtvis kände sig konungens anhängare oroliga, och de uppgjorde planer att
bortföra den farlige från Elba eller på annat sätt göra sig af med honom. Napoleon
fick kännedom härom, och detta påskyndade hans beslut. När samtidigt
splittringen på kongressen i Wien blef allvarsam, tycktes ögonblicket för det stora
vågstyckets företagande vara inne. Sitt oerhördt djärfva företag satte han i verket natten
mellan den 26 och 27 februari, då han lemnade ön, åtföljd af en liten skara. Den
l mars landade han på Frankrikes kust, utgaf eldande proklamationer och började
taga inåt landet. Ännu voro Bourbonerna i besittning af statens samtliga
maktmedel, Napoleon egde blott trollmakten af sitt namn. Vid La Mure stötte han på
de kungliga trupperna och red dem tätt in på lifvet; soldatandan bröt igenom och
gaf sig luft i starka rop Vive Pempereur! Härmed var tärningen kastad; ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
