Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE HUNDRA DAGARNE (1814—1815).
647
Ludvig XVIII:s afresa från Paris.
Kopparstick af P. M. Alix.
På morgonen den 15 öfverskred Napoleon oväntadt den belgiska gränsen, kastade
framskjutna svaga preussiska afdelningar tillbaka, intog Charleroi utan nämnvärdt
motstånd, ryckte fram mot preussarnes hufvudstyrka, som höll på att koncentrera
sig, och slog den i en ytterst blodig drabbning vid Ligny den 16. Blucher hade ej
hunnit få alla sina trupper samlade och ej anfört dem val. An mindre hade Wellington
varit i stånd att i rätt tid sammandraga sina trupper, men vid Quatre-Bras höll han
fast en fransk mindre styrka, som skulle angripa preussarne i flanken. Preussarnes
förluster voro oerhörda; de uppgingo till 28,000 man, tredjedelen af den i striden
deltagande styrkan, hvaremot Napoleon blott förlorade 8,500. Hade denne genast
och med kraft förföljt, skulle den blucherska arméen blifvit sprängd, men för sent
och med otillräcklig styrka sände han marskalk Grouchy efter den. Härens
förbindelser med sin operationsbas hänvisade preussarne österut, men den naturliga
riktningen för återtåget och hänsynen till Wellington norrut. Gneisenau beslöt sig för
det sistnämnda och marscherade mot Wavre.
Nu vände sig kejsaren mot Wellington för att bereda honom samma öde som
Blucher. Den engelske befälhafvaren intog dock i rätt tid en god, i förväg utsedc}
ställning vid Mont-S:t-Jean, där han spärrade vägen till Brussel. Under natten erhöll
han från Bluchers högkvarter underrättelse om att två preussiska kårer skulle komma
honom till hjälp. Sedan han fått veta detta, vågade han inlåta sig i den afgörande
striden. Det hade regnat häftigt, luften var fuktig och ogenomskinlig, den uppblötta,
leriga marken försvårade alla rörelser. Med dödsförakt stormade fransmännen den
18 juni fram från Belle-Alliance, först fotfolk, sedan ryttaremassor, slutligen gardet.
Orubbligt höll Wellington stånd, men slutligen började han vackla. Om Napoleon
här kunnat sätta in hela sin styrka, sa skulle försvaret hafva brutits. Men han såg
sina krafter förlamade, ty i hans högra flank hade preussarne uppträdt och angrepo
honom. En del af fransmännen måste användas mot dem, och de voro nu ej
att tillgå för frontanfallet. Gardets sista angrepp misslyckades, Wellington fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
